Charlotte Buhre

Hej bloggen! Igår var en jobbig dag. Min bror begravdes. Kyrkan var så himla fin! Massa ljus och blommor, fin musik... det kunde inte ha blivit finare! Kyrkan var i princip full, många som kom som man inte visste skulle komma.

När vi satt där längst fram vid kistan fick jag en stark känsla av att jag bara ville sitta kvar där, eller ta med mig kistan hem. Låter så konstigt nu när jag tänker det, och skriver det, men jag ville verkligen inte gå därifrån och släppa taget helt. Men inget förändras, han är ändå borta.

Efteråt gick vi till Thalassa och åt lite. Pappa höll ett jättefint tal! Efter ett tag åkte vid till platsen där Mattias ska finnas, sen åkte vi hem med alla mina kusiner och satt och pratade.

Det känns så skönt att ha det gjort, men samtidigt går allt såååå snabbt! Jag hinner knappt med att tänka. Under dessa tre veckorna har vi fått beskedet, gått på en massa samtal, varit på begravningsbyrån och planerat begravningen (flera ggr), prästen har vait hos oss, vi har hämtat Mattias nycklar, vi har varit på Mattias jobb, varit i hans lägenhet (flera ggr), träffat Mattias sista gången, begravningen... ja en himla massa som ni hör! Och där i mellan har folk hela tiden varit hos oss/ringt. Allt har gått så fort. De är nog nu man riktigt får tid till att tänka och smälta in allt lite grann.

Idag var jag och mamma i Ängelholm. Mamma väckte mig kvar i tolv (!!), då hade jag alltså sovit sedan 23. Hon tyckte att vi skulle hitta på något och först bestämde vi oss för att åka över till Helsingör, men sen kände vi att det trots allt råder låkonjunktur i landet så vi stöttade den svenska ekonomin lite och åkte till Ängelholm, hehe. Har aldrig gått omkring i Ängelholms stad så det var riktigt mysigt. Lunchade på en restaurang och gick lite på stan. Jag köpte en foundation från Clinique och en foundation-borste till min mamma som jag vet att hon vill ha. Hon har nämligen provat min som jag har och tyckte den var bra. Fick den inpackad i ett paket och gav det till henne : ) Älskar att ge bort saker, speciellt spontana saker som inte anländer på en födelsedag eller julafton.

Efter det körde mamma mig ner till stan där jag skulle gå på samtal kl. 16. Har inte varit där på två veckor så vi hade en del att prata om. Besöket i lägenheten, sista farväl och begravningen. Kändes bra att prata ut med henne.

Efter begravningen igår var det en hel del av min bloggs besökare som tillkännagav sig, roligt att ha så bred "publik".
Tack så mycket Sanna, Elin & Bechir för att ni kom igår. Och självklart dig Esse.

Blommorn ligger utanför Raus kyrka för er som vill åka upp och titta på dem.

Har sån jävla ångest över imorgon. Allt känns så sjukt overkligt! Vet inte hur jag ska klara det!!!
Mina kusiner från Sälen har kommit.

FYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY!!!!!!
Hur kunde du göra så mot oss??!!!!

Min pappa är för gó! Kom hem igår från Willy´s när jag stod och bakade "Jag köpte lätt-créme fraiche till skagenröran!"

JA, MAN FÅR JU TÄNKA PÅ VIKTEN!!!!

Släck alla lampor, datorer och tv-apparater kl. 20.30 ikväll!! Vår familj är så bäst så vi har redan släckt ner hela huset, förutom tv:n såklart...hehe.

PEACE!

Har bakat i tre timmar nu! Gjorde dubbel sats då kusinerna från Sälen kommer imorgon! :) Luktar så himla gott i hela huset nu.

Va så SJUKT uttråkad innan så jag gick runt och fotade lite. Kommer lite blandade bilder.




Jag skulle kunna starta ett bageri eller vad säger ni?! ;) Om ni är sugen på fika så bara kom till Fridas gata 106, bara följ doften! Hehe.

Nu: Bakad potatis med skagen! + Robinson.

Tja! Kass uppdatering igår, hade helt enkelt inget vettigt att säga och det har jag inte nu heller för den delen! Men ville ändå skriva så att ni vet att jag lever (skitkul). Igår var jag på stan med Elin... Vi gick och kollade i affärer och snackade... Provade skjorta nr 138 som även DEN inte passade.. Gud, skjortor har inte mått efter min kropp alltså. Det får bli vad det blir på måndag. Har ändå verkligen lagt manken till för att försöka bli lite "stilig" men men...

Sanna kom också sen och då satte vi oss på uteserveringen på Fahlmans. Så nice att sitta där och spana på alla som går förbi. Finns en hel del skumt folk i Helsingborg.

Ja, annars har jag inget mer spännande att skriva... Kan berätta vad jag köpte: Ett par jeans, tre nagellack, shampoo, balsam & hårinpackning från Aussie och ett par solglasögon. Spännande va?

Har sovit pissdåligt inatt... Åh! Bara låg där och stirrade. Sen sover man som en gris på morgonen/förmiddagen istället.
Har nog drömt 100 olika drömmar inatt, blir helt förvirrad.

Mamma är så rolig, hon är med "in the game". Så här sa hon när hon såg mina nya skor, som av en tillfällighet har en röd sula. "ÅÅÅÅÅH! Har du köpt såna.... Loubotins?!!!!! (Riktigt stolt över mig själv där. Klarade stava det :P Slog upp det på Google och jag stavade rätt) Haha, som jag skrattade. Hon bara "Ja, där blev du lite impad att jag visste vad det var va?!!" Shit alltså, jag hade bara kunnat ÖNSKA att det var ett par Loubotins! Någon gång ska jag nog unna mig ett par.

Sen har man börjat märka att mamma håller på att börja återhämta sig och bli sig själv igen. Håller hela tiden på och gnäller över att mina saker ligger överallt :P Det är inte så lätt när man bor i två påsar! Kanske dags att flytta till lägenheten snart igen?! Tråkigt bara att än en gång lämna allt liv och stohej för min lilla döda lägenhet. Känns lite tomt. Men man vänjer sig.

Idag ska jag inte hitta på så mycket, ska bli riktigt skönt faktiskt. Hade tänkt att jag ska städa ut sakerna här och köra hem en del. Sen får vi se! Skriver nog ikväll.

Today I'm feeling down. Drömde om min bror inatt. Mådde illa när jag vaknade. Äter inte sömntabletter längre så har sovit halv bra. Vi har lyckats låsa upp Mattias mobil så vi sitter och läser hans sms, skitmånga från natten.

Min bror är död!!!!!!!!!

Helluu... Var på lite dåligt humör imorse som ni kanske märkte. Men det blev bättre mot dagen... Ska jag vara ärlig, hur SJUKT det än låter, så var det ett par skor på Väla som fick mig att le STORT igen! Har spanat på dem på scorett's hemsida, och där stod det "Finns i utvalda butiker" och ni vet ju vad det betyder! Stockholm, Malmö & Göteborg... Sånt är livet i en mellanstor stad tänkte jag. Men när jag entrade Scorett, det var den första butiken jag gick in i, så stod skönheterna där på hyllan! Jag letade inte ens efter dem, hade förträngt dem från min näthinna. Blev så paff när de stod där, i verkligheten! Hehe, ni tror nog jag är heeelt galen, men några laster ska man ju få ha.

Provade säkert 5 par skor. Scorett har fått in jättemånga fina så skynda dit om ni är på jakt efter några. Det var två skor som jag veerkligen ville ha. Dessa som jag hade fallit för direkt från hemsidan, och ett annat par som jag även hade sett på hemsidan men som jag tyckte var några snäpp mindre vackra men som i verkligheten satt sjukt snyggt på mina fossingar! Men ja, de kostade 1300 kr styck, så det blev att snällt ställa tillbaka det andra paret och gå till kassan med de som jag först provade. Vill verkligen ha de andra med. Vi får se, kanske det blir.

Sen köpte jag lite andra saker med. En tröja på MQ, en jättefin kjol på Hm och en bronzer.

Var nyss och solade med Esmir. Kände mig så blek.

Imorgon ska jag hitta på något med Sanna och förhoppningsvis Bechir. Ringde min chef imorse och sa att jag inte kunde komma till jobbet på måndag och tisdag, utan att jag börjar på fredag istället och då föreslog hon att jag ska komma dit på min lediga dag, förmodligen onsdag eller torsdag, och mest sitta i fikarummet och prata så att det inte blir en stormning på första dagen. Kan ju vara LITE jobbigt att ställa sig i förbutiken och ta emot kunder om man har storbölat för att alla frågar hur det är med en osv. Det var en väldigt bra idé som jag själv inte hade tänkt på, så jag drar dit på onsdag eller torsdag.

Här har ni bilder från min dag:

Gucci är så himla söt. Hon följer efter mig precis ÖVERALLT. Här satt jag vid datorn och hon var bara tvungen att hoppa upp i mitt knä och sova lite : )


Här är min sjukt vackra skor. Kolla in stenarna på spännet!  Scorett 1299:-


Paljettkjol. Den är beige, men ser mer ut som vit på fotot. Tajt och fin till bruna ben! H&m 249:-


Vit tröja med rosett och spetskant. Esprit, MQ 199:-


En riktigt bra bronzer! Det är med hjälp av denna jag fuskar brännan, haha! Body shop 249:- (?)


Känns lite mysko att fota sina saker, brukar jag normalt sett inte göra. Men men kan vara kul att se.

Nu: Varm banan i ugnen med smält choklad & vaniljglass + Criminal Minds.

Hej! Vaknade med en stor klump i bröstet (alltså bröstkorgen, inte bröstet bokstavligt talat, ja ni fattar!), hääääääärligt.

Nu ska jag till Väla och inhandla solglasögon och kläder som jag saknar till begravningen, KUL!

HAHAHHAHAHAHA! Så fult. Såg nyss på lokala nyheterna. Åh, känns så konstigt att se sig själv på tv.
Vi är med på förstasidan på tv4´s hemsida.
http://nyhetskanalen.se/lokalt/helsingborg

Här är direktlänken: http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=742116&treeId=1007152&renderingdepartment=2.757

Hejsan! Idag har jag haft fullt upp! För första gången satte jag på alarmklockan! Back to reality! Kl. 9.30 pep den, vilket var olidligt tidigt för mig som har vant mig vid att sova till 11.30. Men jag kom upp! Tog endast en halv sömntablett igår så det kanske bidrog... I alla fall, anledningen till att jag skulle upp i tid var för att jag skulle träffa min kusin Andréa som slutade jobba kl. 11. Mötte henne 11.30 vid Petters, sen gick vi ner till gröningen och fria bad. Där var en massa svanar vid stranden, skitfina. Och för ovanlighetens skull råkade jag ha min kamera med i väskan så jag har lite foton att bjuda på.
Efter att ha varit där ett tag gick vi genom Norra hamnen och mot stan. Satte oss på Fahlman's med en varm choklad och tårtbit. Jätteskönt att sitta ute i solen, så länge det inte blåste. Träffade en massa folk man kände medan man satt där. Djuli kom med sin mamma! :) Har inte sett henne på 2,5 vecka!!! Va så himla kul och se henne. Så söt.
Sen kom Elin! Hon slutade på Njuta vid två-tiden så hon joinade oss... Tror vi satt där i över två timmar och snackade skit. Så mysigt. Är så glad att jag bor vid havet! Sååå fin stad Helsingborg är. Hade inte klarat av att bo inne i landet, måste ha ett öppet hav nära mig.

Hehehehe, oj glömde vad som hände när vi skulle gå in mot stan. Vi gick på gröningen och då kom ett litet filmteam från tv4 och gick fram till oss. De undrade om de kunde göra en intervju angående hundbajs. Det har ju satts ut en massa stationer i hela staden med hundbajspåsar, finns bla. en precis utanför min lägenhet. En väldigt bra idé tycker jag.
Jag sa att de kunde intervjua min kusin, hehe ville inte svara på några frågor, men jag står där bredvid med Gucci :D Så gulligt. Jag, Andréa, Gucci & Gizmo på nyheterna :) Sen fick vi gå längs med gröningen med hundarna medan de filmade oss... Vi skulle inte kolla in i kameran, helt enkelt låtsas som ingenting, vilket blev väldigt svårt när det är en fet kamera riktat mot en och alla glor... Jaja, rätt kul faktiskt. Så kolla på Tv4 Öresund ikväll kl. 18.30 eller imorgon. Hon var inte riktigt säker om det skulle komma med idag.

När jag satt på Fahlmans och spejade såg jag min drömbil nr. 1!!!! Audi r8 kom körandes precis framför mitt fejs. 2:a gången jag ser den live. Tror det är samma som jag såg i somras för min kusin utbröt "Så är det en sån gammal kärring som kör!" och det var det senast med... Så fin.

Det var så skönt att få komma ut lite, prata skit och tänka på annat. Tur att man har en så fin kusin :)

Va djup jag var igårkväll i mitt inlägg. Älskar att vara så djup, men det kommer inte på beställning. Det kommer ni att märka i bloggen, om ni inte redan har märkt det. Vissa dagar kanske jag skriver "Va där, såg det, det var bra, punkt." och andra dagar blir det lite mer tankar och djupare ämnen.

Nu ska jag äta våfflor! Glöm inte att kolla nyheterna ikväll eller imorgon :) Take care.

En massa bilder från idag. På en av bilderna får Gucci smaka av grädden från min varma choklad :) Och sista bilden har egentligen inte med saken att göra, men måste tipsa om det vattnet. Finns att köpa på 7/11 för 25 kr. Ska innehålla massa vitaminer och zink osv. Sååå gott, är beroende av det. Klicka på bilderna för att förstora.

Hej! Har precis kommit hem från en eftermiddag/kväll med Elin. Vi hade det såååååå mysigt.

Har tänkt en del idag på frågan som jag ställde i förmiddags, och har läst era svar. Jag tror att jag hade ångrat mig något så fruktansvärt om jag inte hade gått in i rummet. Man hade haft en massa tankar och de värsta bilderna om hur han såg ut och föreställt sig det värsta. Jag tror att kroppen har någon mekanism som gör en starkare i sådana lägen. Jag kan säga att det var jobbigt, men ändå inte så svårt som jag hade föreställt mig det. Jag är en person som sitter och lipar efter nyheterna på tv över att 2 barn har dött av en självmordsbombare i Irak. Jag kan verkligen inte hålla mig, så himla känslig. Gråter till varje sorlig film/låt som jag ser/hör. Det som har hänt mig kan ju beskrivas som en sjukt sorlig film, men när jag själv spelar en av huvudrollerna i "filmen" så får man ett helt annat perspektiv på saker och ting. Jag går efter två teorier när jag analyserar mitt mentala tillstånd (ja, jag leker psykolog på mig själv): 1. Jag är sjukt chockad fortfarande och lever i förnekelse. Därför kan jag vara helt normal och då och då skratta, fika osv. 2. Kroppen klarar bara av att ta en viss del av smärta, sedan säger den stopp. Jag kan ju knappt gråta mer. Hade någon kommit och sagt att deras bästa vän hade dött i tex. en tågolycka hade jag bara ryckt på axlarna. Så hemskt det låter!! Klart jag hade varit ledsen för vännens skull och tyckt att det hade varit hemskt, men det känns som att det krävs väääldigt mycket för att jag ska börja gråta igen. Jag kan sitta och vilja gråta, bara sitta och försöka tvinga fram det. Alla förväntar sig att jag ska vara ett vrak och gråta hela tiden, och blir antagligen lite förvånade när de ser hur bra jag klarar mig. Jag vet inte... Tror att det går upp och ner hela tiden... Just nu kanske jag inte klarar av att vara ledsen mer, eller det var fel formulerat. Självklart är jag ledsen, även fast att jag inte visar det, men jag orkar inte gråta. Sen om två månader kanske det dyker upp något som påminner om min bror och då kommer jag säkert bli jätteledsen igen.

Angående vilket skick kroppen är i och om man vill se den då eller minnas så som personen såg ut före:
Jag hade verkligen inte velat se min bror om hade hade råkat ut för en olycka eller tagit livet av sig på ett sätt som syns kraftigt. Jag är extremt blodrädd och klarar inte av att se skadade människor, om det så är genom en skada eller efter slagsmål. Tycker det är jätteobehagligt. Om man hade sett det så kraftigt hade jag avstått, och det tror jag att patologen även hade insisterat på. Det är jobbigt att se en död familjemedlem som det är.
Jag kan verkligen inte förklara för er hur det var... Man kände att det endast var ett skal som låg där, själen var lååångt borta. Det var det jag tänkte först... "Han är långt borta". Det var helt tomt. Man kände ingen aura. Jga kan bara förklara det genom att om man sitter och blundar tex. så känner man ju om en person står bakom en, det gjorde man inte här. Rummet var tomt. Det var inte min bror som låg där. Jag kände inte ens igen honom.

För att tänka lite positivt brukar jag tänka att han har det mycket bättre där han är nu, att inte vara så självisk och vara ledsen utan glädjas för hans skull för att han inte lider mer. Kanske låter konstigt för någon som inte har varit med om detta, men för mig är det helt normalt tankesätt. Sov gott, M.

Om jag listar ut hur man överför bilder från mobilen så bjuder jag imorgon på en jättefin bild på solnedgången från idag. Satte mig nere på piren vid Norra hamnen och tittade : )

Godmorgon... Börjar dagen med en fråga:

Om en nära vän eller familjemedlem hade dött, hade du velat säga farväl till denne eller hade du avstått för att du vill minnas personen så som den var då denne levde?

Har legat och funderat på det. Ångrar inte att jag tog farväl av min bror, men det är en hel del som har sagt till mig före att jag inte borde och att jag ska minnas honom så som han var då han levde. Jag tror att man kan göra både och, och att det är en viktig del av att försöka gå vidare. Nu har man fått det bekräftat.

Nu: skogen!

Hej! Besöksrekord på bloggen idag... Nice att någon läser ens tankar så det inte bara går till "spillo".

Idag har det varit en fin dag. Började med att jag tog det lugnt här hemma. Sen åkte jag ner i stan för att träffa Elin, Anna och Emelie. Vi gick en runda på stan. Jag köpte en kavaj/kofta som jag ska ha på begravningen och en jättefin klänning. Sen begav vi oss ner till Norra hamnen, tänkte fika på Espresso house då det var sååå fint väder, men de sa att det stängde om fem minuter... kl. sex på kvällen alltså. Tyckte det var tidigt, men men vi gick tillbaks mot Wayne's. På vägen dit stötte vi på en trubadur som stod och spelade utanför gamla Sandrew's. Hehe stod där helt ensamma och finklädda. Såg helt mysko ut och ingen stod och kollade, så jag klappade högt när de var färdiga : )

Efter att ha fikat körde jag hem till lägenheten. Esse ringde hans bror Jasse också satt vi ute på balkongen (med tjocka jackor, filtar och tända ljus) och rökte vattenpipa! Såå nice. Har inte rökt sedan i höstas så man var inte riktigt van vid att sitta där ute i 1 timme, blev helt trött. Sen gick vi in också satt jag och Jasse och snackade om "the hills" och "the city". Älskar de serierna.

Imorgon ska jag och mamma ut i skogen med hundarna, sen ska jag möta upp Elin nere i stan också ska vi gå till Njuta där hon jobbar och göra behandlingar på varandra och bada i jacuzzi (?). Ska bli sååå himla skönt. Ser fram emot det. Får väl inviga min nya bikini då. Tack så mycket Eliiin!!!

På kvällen kommer prästen så då ska vi prata en del om begravningen som är på måndag!

Djuli ringde när jag va på HM, hon har också semester denna veckan. Förhoppningsvis ska vi ses nu någon dag, har saknat henne!!

Godnatt.

Min bror vid Niagarafallen & en bild på mig från idag.

Hej!
Har haft en rätt så bra dag. Tråk söndagen blev bra trots allt...  Var verkligen inte på bra humör imorse/förmiddags och ville bara stänga in mig själv och inte prata med någon. Men så åkte jag och solade med Esse och det var skönt att komma ut lite + att få lite färg så man ser ut som en människa igen. Sen kom min kusin Andréa, faster och Conny vilket lättade upp stämmningen ytterligare! Kunde prata om annat och skrattade en hel del! Andréas hund Gizmo var med så Gucci träffade honom för första gången. Det gick jättebra... Gizmo var på Gucci heeela tiden... heheh så gulligt litet par. Så det blir en runda till gröningen senare i veckan med doggarna.

Fick även reda på att en bra vän och kollega är gravid! :D Så kul... Känns konstigt att hon ska bli mamma, men roligt så klart! Kan man gå ut på stora promenader med barnvagnen och pausa med en fika i norra hamnen osv.... heheh låter som att det är jag som ska bli mamma, men ja, det ska bli jättekul. Så gulligt. Det piggade upp min dag och gjorde att dagen slutade fint! Tänk så skört livet är! Ett liv slocknar, och ett annat tänds! Så hemskt men samtidigt så vackert. Det är livets gång....

Med det säger visdomstanten godnatt...

Hej! Har haft en skitnatt.. svo knappt. Tog inte sömntablett för jag tyckte att det var för sent, och därför sov jag inte så mycket. Drömde mardrömmar och låg vaken. Det ironiska är ändå att jag vaknar mycket tidigare och känner mig piggare än när jag har tagit sömntabletter.

Igår var en soft dag. Först åkte jag, mamma och pappa ut i Bruces skog med hundarna. Det var så skönt att komma ut lite.

Sen åkte vi hem och gjorde tacos. Morfar och farmor kom så satt vi alla och åt. Sen hämtade pappa Esse också satt vi och tittade på Robinsson. Hehe, lugn dag. Kommer bli samma idag... Mamma och pappa är i Malmö nu. De ska börja tömma Mattias lägenhet, så jag och Martin kunde inte följa med för att så mycket som möjligt skulle få plats i bilen. Jag ska göra lite mat tills de kommer hem. Det blir lax! Vi får se hur det blir...

Halv 4 lyfter min mosters flyg tillbaks till dalarna. Ikväll ska jag hem lite. Esse ska laga bakad potatis med skagen. Sen ska vi sola och röka vattenpipa med Jasse! Juste... kom på att min kusin, faster o

Har faktiskt inget intressant att skriva, känner mig SÅÅ uttråkad men samtidigt för slapp för att göra något. I feel booooring today.

Later.

Blommor till Mattias & Sälis.

Har sovit som en stock inatt.... Mamma väckte mig halv tolv, hade hon inte gjort det hade jag troligen fortfarande sovit.

Känns konstigt när man sitter och tänker på att det är helg. De flesta är kanske på Väla nu och ska handla en ny klänning som de ska ha på sig ikväll då de ska på fest och sen ut. Alla springer runt och planerar och tycker att det är så skönt/kul att det är helg... Och här sitter jag och vet knappt vad det är för dag, och skiter i det för den delen!

Man får hela tiden passa sig för vad man säger och tänker känns det som. Just ord som har med döden att göra nämns ganska ofta har jag märkt. Tänkte imorse "shit, jag måste gå och sola. Jag e blek som ett li...(lik)". Det är inget man bara ska säga hur som helst. För oss har det ju en större betydelse nu. Jag har också sagt "Jag e så hungrig så att jag kan dö, jag e så trött så jag kan dö" osv. Knasigt.

Idag måste ni köpa HD eller Sydsvenskan. Där är två dödsannonser om Mattias. En från oss, och en från hans jobb. Där står också info om begravningen och att man ska ringa till begravningsbyrån om man ska följa med efter.

Idag har jag inte ett skit planerat... Morfar och farmor kommer så vi ska äta middag tillsammans ikväll.

Jag knackar dig på axeln och du vänder dig om...

Idag såg jag en död människa för första gången. Min bror.

Torsdag har varit en lugn dag... Dagen började med att jag fick släpa mig upp från sängen kl. 11.30, sömntabletternas fel! Man känner sig som en zombie.. men jag får i alla fall sova! Något som är underskattat ska jag säga...
Jag drog mig upp från sängen för att jag hade bestämt att jag skulle va hos Elin halv tolv, det gick ju sådär... Men jag gick bara upp, gjorde ved mig snabbt och åkte dit. Hon hade ju gjort cheese cake som vi tog med ut och satte oss vid en bänk på en stor gräsmatta. Där satt vi och åt cheese cake, drack té och pratade i solen... Trevligt sätt att börja dagen på
 : )

Strax före 1 körde jag henne till hennes farmor och farfar på Elineberg för att sedan åka hem och hämta mamma och köra till Ängelholms flygplats där min moster väntade! Hon bor uppe i Sälen och flög från Mora.

Sen har jag hämtat Esse, varit och handlat och nyss såg vi en film, "Into the wild". Det var en av Mattias favoritfilmer... Den var väl helt okej.

Bra att så många har valt att kommentera min fråga från igår... Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka. Har aldrig varit troende och kommer inte vara en hycklare och börja tro på ett liv efter detta, man kan bara hoppas. Ingen VET och det är väl det som gör det så spännande och samtidigt skrämmande.

Imorgon ska vi till lasarettet för att hälsa på Mattias. Först kommer Sebastian och Emely hit och sedan åker vi tillsammans. Vet inte alls hur det kommer att gå. Har redan "fjärilar i magen". Jag kan sitta.... "Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte... JAG MÅSTE" för mig själv... När jag väl går in i rummet imorgon har jag plockat fram en styrka inom mig.

Denna bloggen har tagit fram något som alltid har funnits inom mig, en riktig grubblare!

Hejsan dagboken höll jag på att skriva. Det är ju precis vad det har blivit, och det är precis så jag vill ha det. Vissa sajer kanske inte alla hade skrivit så öppet på en blogg, men jag ångrar ingenting. Det ska vara allt eller inget. Jag ÄR även medveten om att jag har en del stavfel, haha VÄRKEN, bra svenska... men det mesta har skrivits i all hast med mina tankar och känslor i första hand... Lite för mycket prat-skrivet också, men det gör det bara mer levande!

Dålig uppdatering idag... beror faktiskt på att jag inte har suttit vid datorn mer än 5 minuter idag. Ständigt fullt med saker att göra... Lite ironiskt. För 2 veckor sedan satt jag med lite av en ångest över att jag skulle ha semester i 2 veckor. Vad skulle jag hitta på??? Esse har ju precis opererats så han kunde inte resa någonstanns, och jag har ingen annan jag kan resa med direkt + att jag inte ville lämna honom ensam när han precis har opererats. Jag hade verkligen INGET planerat inför min semester, jag trodde att jag för det mesta skulle sitta och glo rakt ut i luften av uttråkhet. Jag bestämde mig faktiskt för att se ikapp min älskade serie "Desperate housewives" som jag sedan ett tag tillbaka pga. sena arbetstider har tappat rejält på... MEN så hände alltså detta i måndags och jag har knappt haft en lugn stund kan jag säga.

Som jag babblar på... Idag vaknade jag nio. Det var för att jag inte tog en sömntablett! Annars går jag sliten upp runt 11. Men pga av att jag inte tog denna sömntablett sov jag endast 3 timmar.... La mig först kl. 1... sen gick det inte att somna... Låg vaken när min pappas larm ringde kl. 6. Sen sov jag då till kl. 9.... Har precis svalt en sömntablett, det blir att sova inatt!

Efter att ha gått upp gjorde jag ved mig och stack hem. I bilen sitter Gucci i mitt knä och spyr ner mitt ben och mitt säte... Trevlig start på dagen! Efter att ha varit med Esse till 14 åkte jag hem en sväng för att sedan åka in till stan igen hem till Bechir... Han e så go! Han lagade spagetti och köttfärssås till mig : ) Tack så mycket.... Förlåt för att jag knappt åt något.
Sen satt vi och pratade en hel del... Skönt att få prata ut med bra vänner nu. Det var inte av en slump att det är Elin och Bechir jag har träffat först. Med er känner jag mig så naturlig och jag behöver inte alls tänka på vad jag säger eller skämmas för att jag sitter och gråter. Ni har känt mig längst, och känner mig bäst. Ni ska bara veta att jag uppskattar er väldigt mycket <3 Tack för att ni finns.

Strax före kl. 17 ringde mamma mig och sa att jag skulle komma hem för att vi skulle åka till Mattias lägenhet och börja hämta hem saker. Det känns så konstigt att vara där. Jag tror att jag lever i förnekelse. Jag vill gråta ut men kan inte. Jag har verkligen inte förstått att det är min bror som har dött. Jag sa till mamma när vi var där nere att jag skulle vilja låta allt vara som han hade lämnat det, och bara ha lägenheten för att åka dit då och då... sitta och kolla på en film eller något. Det känns som att man hade haft honom kvar då, men min mamma, som är så vis, sa att det bara hade förlängt lidandet. Det är väl en del av min förnekelse antar jag.

Vi kom hem från Malmö strax före 20, då kom vår granne med nybakad kladdkaka och grädde till oss. Så gulligt!
Sen kom Emelie... Hon fick läsa brevet och vi satt och pratade en massa. Förra gången var det så nytt och vi var alla chockade, och är fortfarande, men man kunde prata lite mer om det idag och det kändes bättre...

Imorgon ska jag till Elin på förmiddagen... hon har gjort cheese cake :) Och jag är ju inte den som är den... Hehe. Sen kl. 13.45 ska vi hömta min moster på Ängelholms flygplats <3 Ska bli skönt att ha henne här, så är det inte så ensamt.

På eftermiddagen ska vi nog mest umgås med familjen, ska se om Esse vill komma också. Känns som att man skjuter honom ifrån en men det är verkligen inte meningen. Det är så mycket som händer hela tiden så man har knappt tid för allt och alla.

Ikväll är det stjärnklart... Det leder till dagens fråga. Vad händer efter döden? Svara gärna med en kommentar om vad ni tror. Vilket som skrämmer i alla fall inte mig längre... Kommer man till himmlen så vet jag ju att min bror väntar på mig, och då får man svar på de frågor man har, och händer ingenting så vet jag att jag inte är ensam om att ha gått igenom det. Vad tror ni? Är ni rädda för döden?

Med det säger jag godnatt....

Sitter här och kan inte sova...
Idag var jag & Esse nere på gröningen med Gucci. Gick en runda med henne och sen satte vi oss på espresso house nere i hamnen. Skönt att komma ut lite.

Sen åkte jag hem och tog ett varmt bad. Mamma kom hem efter ett tag från fotoaffären. Hon hade tryckt ut en massa bilder på Mattias.

Sen kom Mårten och Caroline kl 18. De hade gjort ett jättefint album med en massa bilder som man inte har sett förr.
De hade även med sig en skiva med lite fler bilder som inte fått plats + en film som Mattias gjorde till Emelie på söndagen. Den var såååååååå sorlig!! Det var en massa klipp som de har filmat när de har varit ute och så... med musik. Sen slutar filmen med att han står och ristar in i en vägg "Jag älskar Emelie". ;( Så himla fin!! Det är så sorligt.....

Ska försöka sova snart... har inte tagit en sömntablett idag, ska försöka utan.

Imorgon ska jag hem lite och hämta lite kläder, sen ska jag vara med Bechir. Har inte sett honom på väldigt länge. På kvällen kommer Emelie hit, och lite senare ska vi ner i Malmö igen för att hämta lite saker i Mattias lägenhet.

Sov så gott.

Då var det tisdag... Har inte så mycket planerat idag, skönt. Känner inte att jag pallar ha en massa saker bokade.

Igår var Elin här : ) Det var roligt att hon kunde komma... Längesen man träffade någon vän ju, känns som att man har levt i celibat nu i tio dagar. Hon är så SÖT! Hon hade gjort ett silverarmband med olika berlocker som hängde... Ett hjärta, en elefant, en ring där det står belief på och en trollslända. Så berättade hon vad alla symboler betyder också gav hon det till mig! <3 Så hiiimla gulligt. Tack så mycket Elin!

Det känns som att man ser saker på ett helt annorlunda sätt nu. Inget ser ut som det förr har gjort. Man kommer ihåg saker som för länge sedan har borrat sig in i en och gömt sig. Saker som man trodde var glömda lyckas man på något sätt plocka fram nu. Häromdagen körde jag & Esse förbi en cykelaffär som ligger nära oss. Jag brukar köra förbi den många gånger, men nu när jag såg den kom jag genast ihåg den dagen för länge sedan. Jag var liten, kanske 7 år och fick inte åka ner i stan för mina föräldrar. Man såg stan som en plats långt från trygga Ramlösa. Mattias lovade mig då en dag att vi skulle åka ner till stan och göra något. Han hade planerat ett äventyr. Jag tyckte det var skitgrymt, så spännande! Haha. I alla fall så en dag tog vi våra cyklar och cyklade ner. Vi såg att det var dåligt med luft i mitt framdäck så när vi kom till denna cykelaffären på söder stannade vi för att pumpa däcket. Det var en sån pump som sitter i väggen, där det bara kommer luft automatiskt. Vi pumpade det så hårt så däcken sprack!! Så vi fick gå hem igen.... HAHA! Det var mitt äventyr! Vi turades om vem som fick cykla på hans cykel och vem som fick leda min cykel hem till Ramlösa igen...

Mattias lämnade även en bränd skiva med 2 st låtar som han vill ska spelas på hans begravning. När jag kollade på skivan i förrgår såg jag också att det fanns en bild som han av en slump har glömt att ta bort. Det var en bild på en uteliggare från dalarna. Bilden hette "dalmas" och jag komme rihåg att Christoffer i Sälen sa att Mattias hade ringt honom på lördagskvällen och sagt att han snackade med en dalmas och tyckte att de skulle prata med varandra eftersom min kusin också är dalmas. Det är alltså han som han sen har fotat. Meeen, det var inte det jag skulle säga... Igår när vi körde hem från mitt samtal kör vi vid Söder, precis vid swedbank... Jag sitter och kollar ut och vem ser jag?! Jo dalmasen! Han kommer där med sin rulator och sin färgglada mössa som han har på bilden, gul och rosa.. Så konstigt. Jag bara satt och stirrade efter honom.. Allt man ser nu har med Mattias att göra.

Ikväll kommer hans vänner Mårten och hans tjej. De ska ge ett fotoalbum som de har gjort.
Annars ska jag åka till Esse och gå en lång runda med Gucci.

Vi hörs ikväll!

Idag har det varit mycket. Väcktes halv 10. Vi skulle till begravningsbyrån. Väl där bestämde vi en massa. Vi gjorde ett utkast på hur annonsen i tidningen ska se ut, var begravningen ska vara, vilken präst, kista, urna, blommor, ja det mesta...
Vi ville att Mattias ska vara uppe i facken på krematoriet, där farfar ligger. Vi bestämde direkt tid med en man där uppe så fick vi gå runt och kolla på de platser som var lediga. Först tog han oss till ett skabbigt ställe... det låg helt utanför, jätte fult. Vi ville ha där uppe vid gångarna. Där är mycket mysigare. Efter att ha stått och dividerat ett tag om att vi får vänta tills att något blir ledigt där uppe ringde han ett samtal. När han lade på sa han att det faktiskt var ett fack som skulle tömmas snart. Han visade oss platsen... vi gick förbi ena ingången, nästa med... tills vi kom fram till inhängnaden där farfar ligger, där svängde han in. Sen visade han ett fack som låg på väggen bredvid farfar. Där ska han ligga! Det var perfekt.

Sen åkte vi ner till farmor i stan. Jag hann bara vara där i 10 min för jag skulle på samtal kl. 14. Gick från henne till samtalsakuten. Hade ett bra samtal idag. Ska gå dit igen om 2 veckor. Ska passa på att ta det lite lugnt nu... prästen kommer kl. 17. Då ska vi bestämma lite mer om begravningen.

Idag är det en vecka sedan våra liv förändrades för gott.

Känner mig så trött hela tiden. Idag var jag hemma och hämtade lite saker, hämtade ett paket på posten till mamma och handlade lite som fattades där hemma... kom hem med några paket té, det går åt som smör i solen dessa dagar.

Sen kom min kusin, faster och hennes man. Vi satt och pratade och så. Vi hade med oss en del grejjer från lägenheten igår så jag satt och gick igenom det... Fanns bla. en analysrapport om Mattias som hans jobb hade gjort. Det beskrev honom så bra. Vi är rätt så lika jag och min bror ändå "Kan känna att det är lättare att skriva ner sina känslor än att prata om dem" That's me. Många andra saker som stämde och som fick en att inse att det inte fanns något man kunde ha gjort  "Pratar endast om sina inre känslor om det är absolut nödvändigt", "Skär hellre ner på sina personliga behov än att be om hjälp".

Har även googlat lite, vad hade man gjort utan Google?, och hittade en sida www.sjalvmord.com. Fy fan vilken sida! Jävla idiot som har gjort den. Den förklarar precis in i detalj hur man ska gå till väga om man vill ta sitt liv, vilka metoder det finns, vad som är skonsammast, vart man hittar grejjerna för det specifika tillvägagångssättet, avskedsbrev, begravning ALLT!
Det stod grejer som "Denna metoden är väldigt effektiv men var noga med att ingen misstänker något och avbryter dig och tar dig till ett sjukhus innan ditt mål är i sikte" Alltså helt sjuka saker! Jävla huuuuve! Istället för att skriva ta kontakt med psykolog eller vad som. Ååååh, där står allt! Och det känns som att Mattias har varit inne på denna sidan då mycket av det han har gjort, dvs. planeringen, kameran, brevet, han var finklädd osv. står med på denna hemsidan. Det var helt sjukt att läsa det. Man kände igen så mycket av vad som har hänt. Jag blir så förbannad.

Jag har verkligen ingen ork kvar. Sååå trött. Pallar inte/har inte lust att träffa någon eller att prata över huvud taget.
Imorgon ska jag på mitt andra samtal, kl. 14.

Kan inte sluta stirra på fotot.

Hej!
Orkade inte skriva igår när vi kom hem. Va hemma från Malmö runt fem tiden. Det gick faktiskt förvånansvärt bra att gå in i lägenheten... När vi parkerade precis utanför kände man paniken närma sig, men efter att ha stått i lägenheten ett tag så sjönk allt in ganska så fort. Det var så sorligt att hitta hans nattduksbord med blommorna, brevet, sälis, lite kort, hans klocka, halsband, ring och hans kamera. Jag vill inte gå in på allt. Jag kan berätta det, men på något sätt känns det finast om bara vi vet, eller i alla fall endast de närmsta. Det är kanske inte något man skriver på en öppen blogg.

Vi vet i alla fall att han var väldigt bestämd, att detta var något han ville och har tänkt på länge. Det var i alla fall inte en handling av desperation, allt var planerat. Vi kom ju till lägenheten så som han lämnade det, dvs. allt var kvar. Det var väldigt tydligt hur han tagit sitt liv när vi gick in i hans sovrum där han hittades... Jag fick lite panik då mina föräldrar inte visste och de gick in och såg alla sakerna som låg där. Det var inte så svårt att lägga ihop ett och ett med varandra. Mamma frågade mig då om det fanns ett samband, och jag svarade ja och berättade. Efter att ha hört det var de lättade...

Vi var i lägenheten länge... Vi gick omkring och letade i hans lådor osv. Vi hittade en massa gamla gratulationskort och inbjudningskortet till min student. Uppe vid kryddhyllan fanns en bild på mig och mitt tackkort från studenten. Överallt fanns en massa bilder från hans barndom.

När vi väl kom hem satte vi oss ner och läste hans avskedsbrev. Det var sorligt, men det lät väldigt bestämt och man förstod att det inte fanns något man hade kunnat göra, detta var hans mål.

Det finns fler saker som vi hittade och ett annat brev, men det är inget jag kommer att berätta om.

Imorgon kommer Mattias till lasarettet i Helsingborg.

Tur att man ser glad ut på denna bilden. Haha. Från Grekland.

Tabletten som jag svalde igår var bra grejjer... somnade precis efter att jag publicerat förra inlägget... runt 22, och vaknade precis. Har alltså sovit i drygt 14 timmar. Så sköönt. Det blir en ikväll igen.

Snart kommer Ragnhild, sen kommer Taylors. Då ska vi åka ner till Malmö..

Skriver i eftermiddag eller ikväll. Trevlig helg.

Har precis svalt en sömntablett, får se hur lång tid det tar..

Just nu skulle jag egentligen vara i Malmö. Jag skulle hälsa på min vän Sanna. Hon har flyttat dit så jag skulle kolla in hennes lägenhet, äta lite god mat och gå ut. Skulle sova över där och så... Och visst var jag i Malmö idag, men av en helt annan anledning. Konstigt hur det kan bli..

Man blir så förvånad ibland över vilka som hör av sig. Vissa har man inte pratat med på fem år, och vissa har man sett då och då men inte pratat så mycket med, men de bryr sig otroligt och man blir så tacksam.

Här är en fin låt som går på repeat på min dator hela dagarna lång.... älskar henne, hennes röst.
http://www.youtube.com/watch?v=rgxfthPHTwc

Det blir en tidigt kväll idag.... Natti natti.

Idag har vi varit igång hela dagen...
Det började med att pappa väckte mig för att jag skulle på samtal. Jag somnade om igen och var nära på att försova mig. Sov inget inatt... la mig vid 1, men såg klockan snabbt gå till halv 2, 2, 4... sen somade jag nog strax före fem. Inatt ska jag ta en sömntablett!! Måste sova, men förmodligen kommer jag somna av mig själv, ganska tidigt.

Samtalet var väldigt bra. Hon jag pratade med va jättebra... ska gå dit på måndag kl.14 igen.
Efter att jag hade varit där mötte mina föräldrar mig och vi åkte upp till morfar en sväng. Sen åkte vi hem här där en vän väntade.. Kl. 13 åkte vi ner mot Malmö för att hämta Mattias nycklar. Vi åkte förbi hans lägenhet... den ligger precis vid den stora vägen när man ska in mot Malmö centrum, så vi såg den när vi körde förbi där. Just då ringde faktiskt min mobil. Det var ett blomsterbud som skulle kolla att adressen stämde, men de hade min hemadress så jag sa att de skulle köra till mina föräldrar istället, det är ju här jag är. Kom precis hem och hittade dem utanför huvuddörren, med en annan bukett. Det var från mitt jobb. Världens finaste blommor, de hade verkligen inte sparat på krutet. Tack så mycket!

Efter att vi hade hämtat nycklarna åkte vi till Mattias jobb. Jag har aldrig varit där innan. Det var jättestort, ett stort kontorshus.
Vi fick se Mattias kontorsplats. Och sen hade de ett bord där de hade blommor, ljus, foto och en bok. Efter att ha fikat en stund åkte vi hem med boken som hans kollegor har skrivit i.

Ska snart iväg och hämta Esse... det e fredag idag. Hmmm, känns konstigt. Och fick nyss reda på att det är fredagen den 13onde. Passande.

Jag vet hur Mattias dog nu. Jag fick reda på det igårkväll. Jag tänker inte berätta. Dels för att jag vill hålla det för mig själv... det känns som att det är så intimt, så privat. Och sen vill jag inte att någon släkting av ett misstag ska läsa något de inte är beredda på att höra. Men nu förstår man lite bättre i alla fall. Varför vi inte kunde se honom innan och så...

Imorgon ska min familj, ett par som är nära vänner till oss, och en annan vän åka ner i Malmö för att gå in i Mattias lägenhet. Det kommer nog att vara svårt. Dels för att det är där han har bott. Det är där han har sovit, ätit... gått omkring. Sen kommer vi ju i det skicket han lämnade det. Blommorna på sängen, gosedjuret och brevet kommer att ligga där. Det kommer att bli en jobbigt dag.

Igår blev jag så förbannad. Det har gått över, till en mer sviken känsla. Hur folk kan orka bråka i denna situationen? Det sista vi behöver nu är att några håller på och gnäller på oss, så har ni inget fint att säga så lämna oss ifred.

Nu ska jag ta en kopp té... det blir väl kopp nr. 1425787 denna veckan.

Ååååh! Vet inte vad jag ska tycka!
Mattias vänner var här nyss... de kom lite efter fem och gick precis. Det var faktiskt väldigt roligt att höra vad de hade att säga, då de kände Mattias bäst, bättre än vad vi gjorde. Man fick en bild av honom som innan var okänd. Man skrattade åt roliga skämt de hade haft för sig osv.

Sen sa de även en del saker som gjorde en så förbannad! Jag kan inte skriva det här då vissa kan ta illa upp. Jag blev helt galen inombords. Fuck...

Vi är i alla fall 99% säkra på att det var pga. kärleksproblem. Ingen ska ta åt sig, inte Emelie, men det måste ha varit det. Det var jätte sorligt att höra vad han har gått igenom, hur olyckligt kär han har varit. Hur kärlek blev hans död. Jag har så mycket jag vill berätta, men vill inte att någon ska ta illa upp. Jag kan bara tänka på hur hemskt han har mått.

Sebastian berättade även att han hade varit hemma hos Mattias på måndagmiddag då han inte hade kommit till jobbet. Han stod utanför hans dörr och ringde på, kollade ner i brevinkastet och såg att hans skor stod där och att det var tänt i hallen, men inget ljud och ingen som öppnade dörren. Då var han alltså död.
Han trodde att han bara satt och tjurade över något som hade hänt och lämnade honom ifred. Persiennerna var nerdragna och allt.

Han försa sig om en sak. Vi fick nääästan höra hur han dog. De visste inte att vi inte vet, så de sa att Emelie hade ringt och skrikit och att han hade varit finklädd och suttit..... sen avbröt vi. VI VET INGET!!!
Shit.... tankarna går runt. Han har alltså klätt upp sig? Och sedan satt han på en stol? I hans fåtölj? soffa? Hur kan man sitta upp? Jag vågade inte fråga, men vi MÅSTE ju få veta någon gång. Jag vill men samtidigt inte. De hade tydligen även tagit kontakt med MAS för att träffa honom en sista gång, men de hade vägrat och sagt att det får ske efter undersökningen. Varför? Tydligen så ligger han precis som de har hittat honom... vad nu DET innebär.

På Mattias jobb hade de en minnesstund för honom idag mellan 13-16. De hade ställt fram blommor och bilder och pratat en massa. Sen har de även en bok där som de ska skriva i tills på fredag, små hälsningar osv. som vi ska få. På fredag åker vi dit och hälsar på, och hämtar boken.

Imorgon kommer Emelie, då får man höra hennes version.


Här är en bild jag hittade på datorn. Från i somras.... I look like shit men jag bryr mig inte.
Jag, Mattias, lillebror Martin, kusin Kristoffer & kusin Stefan.

Sov för första gången inatt, det var skönt. Första tanken jag hade när jag vaknade var att om det är såhär det är att vara död, då har min bror det bra. Att sova är den bästa känslan ju, man känner ingenting. Han har det bra.

Här händer annars inte så mycket. Man bara sitter typ, sen kommer det folk/ringer/blommor hela tiden, så tiden går.
Imorse var i alla fall min bror på samtalsakuten för enskilt möte. Han tyckte inte det var något speciellt. Istället ska han gå till sin skolas kurator, Tycho brahes. Hon ringde imorse och pratade med honom, hon verkar bättre. Tydligen har läraren sagt till hela hans klass vad som har hänt.

.... det kom fler blommor, våra vaser är slut nu.

Jag lyckades faktiskt ta mig till jobbet idag. Var tvungen att gå dit och säga som det är då jag mpste vara ledig ett tag. Djulijeta jobbade, som tur är! Min närmsta chef Camilla hade gått hem så jag fick prata med min chef, alltså butikschefen. Jag kallade med Djulijeta upp. Sen berättade jag som det var. Det var ingen lätt sak. De visste redan lite, då jag har skrivit det på facebook, men de hade ju ingen aning om omständigheterna. För första gången uttalade jag det i ord. "Min bror har tagit livet av sig". Det var en konstig känsla. Jag förstår ju att det är svårt att vara i deras situation med. Vad ska man säga? "Hur mår du?" Ja vad tror du? Det finns inget. De var i alla fall till bra stöd och det känns väldigt skönt att ha sagt det, och att Djulijeta var där så att jag kunde säga det till henne istället för som resten kommer att få höra det, från mina chefer.

Efter det åkte jag hem till lägenheten. Va lite med Esse som jag inte har sett sedan måndags. Hämtade mer kläder och så. Både Emelie och Anna har ringt. Det är första gången jag svarar. Emelie ringde från något konstigt nummer så jag visste inte att det var hon, trodde att det kunde vara någon annan. En psykolog eller något, så jag svarade. Det blev ett kort samtal, känner mig inte riktigt redo för att prata om det med vänner. När Anna ringde hade jag precis gråtit ut på jobbet så då kändes det bättre. Vi tre kanske ska träffas på lördag, vi får se om jag orkar. Man har inga krafter. Att gråta non stop tar på en.

Nu är jag här hemma. Mammas chefer har kommit. Någon granne kom också nyss, vet inte vem det är, har inte orkat gå ner och hälsa. Mamma ringde även patologen (?) som har hand om Mattias. De sa att han ska åka till Lund imorgon för obduktion. Mamma undrade om han tyckte att vi skulle se honom? Vi vill ju se honom, först då kommer man förstå att han är död. Då kanske det går in i huvudet, men vi vet ju inte vad dödsorsaken är och i vilket skick han är i. Man vill helst känna igen honom. Jag har aldrig sett en död människa innan. Jag valde att inte se min farfar och mormor. Men detta är min bror som jag ska se död. Jag vet inte hur jag ska klara av det. Jag vet ju inte hur det går till. Jag kommer förmodligen be om några lugnande tabletter innan jag tvingar in mig själv. Jag är rädd för vad jag ska se och hur jag ska reagera. Självklart kommer bilden av honom för alltid vara kvaretsat i mitt minne, men jag är rädd att jag ska drömma mardrömmar efter att ha sett honom. Drömmar som kanske aldrig försvinner. Vi planerade att vi kunde åka dit imorgon förmiddag för att besöka honom, då ingen av oss ska på möte, men patologen sa att det var bäst att vi träffade honom någon gång i nästa vecka efter att de hade undersökt honom. Då går tankarna runt. Varför då? Hans utseende kommer väl inte förändras efter undersökningen? Hur ser han egentligen ut? Det kommer vara hemskt att få höra hur han dog. Nu vet man bara att han är död, man vill inte riktigt veta hur, då kommer bilderna fram. Jag hoppas att han har tagit tabletter. Det känns som det mest skonsamma sättet? Om man tar en massa farliga tabletter och sen en massa sömntabletter så att man somnar snabbt. Då borde det även se ut som att han bara ligger och sover. Jag "hoppas" på detta.

Jag hoppas att ni förstår varför jag skriver detta. Jag har värken styrkan eller lust att skriva till var och en som hör av sig om vad som har hänt, därför skriver jag det här så att ni kan vara lite uppdaterade.Någon dag kommer jag kunna prata om det för mina vänner. Jag kan just nu inte riktigt uttala mina känslor i ord, men att skriva av sig har alltid varit något som har hjälpt mig.

Ikväll kommer nog Sebastian, Mattias nära vän och arbetskollega. Han sa att han förmodligen var den sista som pratade med honom, och han kanske hade svar på en del frågor vi hade. Jag vill inget hellre än att träffa honom. De senaste dagarna har vi bara malt på om att Mattias är död, man kommer liksom ingen vart. Jag vill veta mer. Jag vill läsa brevet som han lämnade, jag vill prata med Sebastian och Emelie. Jag vill försöka förstå. Jag kan ju sitta här och tjata på om att han är död, vad förändras? I need to know.

Imorgon kommer nog Emelie.

Detta får räcka för nu, det var mina känslor och tankar som kom ut. Mobilen ligger bredvid och vibrerar, Elin som ringer. Jag hoppas att du förstår varför jag inte svarar, det finns inget att säga. Så länge jag inte vet mer så har jag inga svar. Vill bara säga att du har den mest underbaraste familjen som jag har stött på, varenda en har beklagat sin sorg, en och en.

Esmir är den enda som har läst min blogg hittills, jag har inte vågat säga till någon än om att jag har en, då kommer sanningen ut. Men den måste komma ut. Det är en del av mitt liv nu. Hitintills är det ett stort saftigt sår som inom sin tid kommer att bli ett stort ärr. Bara tanken att jag när jag är 50 tex. kommer att sitta och tänka "en gång i tiden hade jag en storebror..." Jag har bara levt en fjärdedel av mitt liv, och i en fjärdedel av det var min bror med.

Kanske skriver ikväll, om jag har några nya tankar. Ni får gärna kommentera mina inlägg, eller skicka mail.

Då har man precis som de flesta skaffat sig en blogg. Har funderat över att skaffa det under en längre tid men har inte direkt känt viljan/inspiration att göra det. Nu har jag kommit till en punkt i livet då jag inte nödvändigtvis känner viljan av att skaffa en blogg och skriva, utan mer tvungen. Det senaste dygnet har mitt liv förändrats, för alltid. Jag tar det från början:

Igår, måndag den 10 mars, var min första lediga dag på min semester. Jag hade för många dagar som jag var tvungen att ta ut innan den siste mars. Jag fick då denna veckan ledig, och även näst nästa. Alltså ledig en vecka, jobba en och sedan ledig en till.
Dagen började bra. Jag städade upp där hemma, diskade osv. Sedan gick jag & Esse (min sambo för er som inte vet) till hans familj som bor på andra sidan gården för att dricka kaffe/te och fika. Hela familjen var där, Esmirs föräldrar, Jasmin och Emma och efter en timme begav vi oss vidare mot Özen för att handla mat. Efter att ha handlat mat åkte vi hem och lämnade av sakerna för att åka och sola. När vi kom hem skulle jag laga gulaschsoppa (favoritmat) men hann inte så långt då jag först kollade min mobil som jag lämnat hemma. Jag hade precis missat ett samtal från min pappa, kl. 18.12. Tänkte att det var lite märkligt då vi setts senast på söndagskvällen, och dessutom hade han lämnat ett iq-svar. Utan att lyssna på det ringer jag upp min pappa. Han frågar direkt vad jag gör och säger sedan att jag och Esse ska komma dit för det var en sak han var tvungen att berätta. Jag hade väldigt svårt för att tolka hans ton, den var lugn. Trodde först att det kunde vara goda nyheter från hans nya jobb, men kände ändå att något var fel. Jag frågade då direkt om det va bra eller dåliga nyheter, varpå han sa dåliga och sa att vi skulle komma direkt. Jag flippade ut. Jag förstod direkt att något allvarligt hade hänt, antingen hade någon blivit allvarligt skadad eller dött. Mina första tankar gick direkt till min morfar och min farmor.

Iallafall, jag och Esse åkte direkt dit. Jag hade en väääldigt bad feeling om det hela, något kändes fel. Jag tog fram min telefon och lyssnade på iq-svaret på mobilen och hör då pappa säga att jag ska ringa honom så fort jag hörde det. Detta va alltså då han först ringt mig och jag inte hade svarat. I bakgrunden hör jag min lillebror hosta och gråta, rättså hysteriskt. Då fick verkligen panik. Självklart hade min lillebror blivit ledsen om det hade hänt min morfar eller farmor något, men inte på detta sättet. Det hade ändå varit väntat om de hade dött, detta kändes som om det var något oförberett, något som hade chockat honom. Hjärtat stannade, jag tänkte på min mamma och min andra bror Mattias. Pappa hade ju pratat med mig och min lillebror hörde jag i bakgrunden, då var det min mamma och storebror kvar.
Jag kör fort hem, helt avstängd från tankar. Men det värsta som NÅGONSIN har hänt i mitt liv är när jag närmar mig mitt hus och där står en polisbil utanför!!! Ni kommer ALDRIG (förhoppningsvis) förstå känslan som går igenom ens kropp. Det var som i en film. Helt sjukt...

Jag springer in, och i köket ser jag 2 st poliser, jag kollar mig direkt runt för att se om det fattas någon. Min lillebror sitter längst in, med stora röda ögon, min pappa sitter ned och min mamma kommer emot mig. Jag hinner inte ens uppfatta situationen. Mamma säger "Du förstår att något fruktansvärt har hänt va?" Jag bara "Jaaaa, vad e det? Vad har hänt? Berätta direkt, jag måste veta!!!" och då bara kramar min mamma om mig och gråter och säger orden jag inte ville höra "Mattias....... finns inte längre." Allt kopplades bort, jag bara skrek rakt ut!!!!!! "Vad??? Varför?! Vad hände?!!" "Han tog sitt liv." Och där stod jag, min mamma och pappa och kramades och grät.

Det går inte att beskriva med ord. Det är som en film. Man är inte med om det själv. Man tror aldrig att det ska hända en, men en vacker dag förändras ens liv. Poliserna som var där var så himla goa. De kom och kramade en och så, men då finns ju ingen tröst i hela världen. Jag kan fortfarande inte förstå att det har hänt, jag kan "glömma" det för en kort stund för att sedan påminnas om det fem minuter senare, och gå igenom det hela ännu en gång. Min bror är död, och kommer aldrig mer tillbaks.

Efter att ha suttit i ca 1,5 timme med poliserna kom en präst som vi pratade lite med, sen åkte vi all ner i stan till farmor och berättade. Det har varit så hemskt att berätta för alla, och höra deras reaktion, se deras ansiktsuttryck och höra deras gråt. Man får gå igenom det på nytt hela tiden. Och alla reagerar olika, många blir helt chockade (såklart) och tysta, medan andra bara skriker. Min moster uppe i dalarna hade samma reaktion som jag. Det var väldigt jobbigt att höra henne skrika högt genom telefonen. Detta dygnet har vi åkt runt till alla som liemannen med dödsbud. Vi har nog åkt till ett 15-tal olika familjer. Det känns som att man inte har några tårar kvar, man kan sitta helt bedövad... bara stirra, sen kommer någon över för att beklaga och genom att se dem gråta börjar jag också gråta.

Idag har vi varit hos samtalskrisen i stan. Vi fick sitta ner och prata igenom lite. Imorgon ska min lillebror dit själv och prata med en psykolog, på fredagmorgon är det min tur, och på eftermiddagen ska mina föräldrar dit. Tänk att sitta ner med en främling och prata om sin bror, jag har knappt hunnit vänja mig vid tanken att han är borta. Det jobbigaste är att se mamma gråta hysteriskt. Finns inget värre.

Vi har en del att ta itu med framöver. Imorgon ska vi ringa polisen i malmö (där han bodde) och höra när vi kan få tillgång till nyckeln till hans lägenhet. Det var i lägenheten de hittade honom, eller hon. Hans tjej, Emelie. Tycker så synd om henne. Vi vet ännu inte hur han tog sitt liv, det är något vi får ta itu med snart. Han lämnade i alla fall ett brev till oss............
Tänk när vi ska dit... när vi ska städa ur hans lägenhet och vad ska vi göra av hans saker? Många frågor.

Sen ska vi även ringa MAS i Malmö där Mattias ligger just nu... i ett kallt rum, helt stilla... Vi ska bestämma en dag då vi ska ta farväl av honom. Hur jag ska klara av det vet jag inte, men jag måste.

Idag när vi kom hem efter besöket hos psykologerna och efter att vi hade berättat för morfar så fanns det ca 10 buketter utanför framdörren. Jag gick först så när de andra kom till dörren stod jag där med hela famnen full med buketter och storböla. Det var hemskt. Där står jag och har hela famnen full med blommor till min döda bror. Som en kniv i hjärtat.
Men tack alla för blommorna, de var verkligen jättefina och ni är så gulliga som tänker på oss.

Det känns skönt att ha skrivit av sig mina känslor, det är som terapi för mig. Nu vet ni också hur det ligger till.
Jag kommer nog använda mig av bloggen som en dagbok, som ett sätt att komma igenom det här.

Vila i frid min bror <3