Hektisk dag.
Dålig uppdatering idag... beror faktiskt på att jag inte har suttit vid datorn mer än 5 minuter idag. Ständigt fullt med saker att göra... Lite ironiskt. För 2 veckor sedan satt jag med lite av en ångest över att jag skulle ha semester i 2 veckor. Vad skulle jag hitta på??? Esse har ju precis opererats så han kunde inte resa någonstanns, och jag har ingen annan jag kan resa med direkt + att jag inte ville lämna honom ensam när han precis har opererats. Jag hade verkligen INGET planerat inför min semester, jag trodde att jag för det mesta skulle sitta och glo rakt ut i luften av uttråkhet. Jag bestämde mig faktiskt för att se ikapp min älskade serie "Desperate housewives" som jag sedan ett tag tillbaka pga. sena arbetstider har tappat rejält på... MEN så hände alltså detta i måndags och jag har knappt haft en lugn stund kan jag säga.
Som jag babblar på... Idag vaknade jag nio. Det var för att jag inte tog en sömntablett! Annars går jag sliten upp runt 11. Men pga av att jag inte tog denna sömntablett sov jag endast 3 timmar.... La mig först kl. 1... sen gick det inte att somna... Låg vaken när min pappas larm ringde kl. 6. Sen sov jag då till kl. 9.... Har precis svalt en sömntablett, det blir att sova inatt!
Efter att ha gått upp gjorde jag ved mig och stack hem. I bilen sitter Gucci i mitt knä och spyr ner mitt ben och mitt säte... Trevlig start på dagen! Efter att ha varit med Esse till 14 åkte jag hem en sväng för att sedan åka in till stan igen hem till Bechir... Han e så go! Han lagade spagetti och köttfärssås till mig : ) Tack så mycket.... Förlåt för att jag knappt åt något.
Sen satt vi och pratade en hel del... Skönt att få prata ut med bra vänner nu. Det var inte av en slump att det är Elin och Bechir jag har träffat först. Med er känner jag mig så naturlig och jag behöver inte alls tänka på vad jag säger eller skämmas för att jag sitter och gråter. Ni har känt mig längst, och känner mig bäst. Ni ska bara veta att jag uppskattar er väldigt mycket <3 Tack för att ni finns.
Strax före kl. 17 ringde mamma mig och sa att jag skulle komma hem för att vi skulle åka till Mattias lägenhet och börja hämta hem saker. Det känns så konstigt att vara där. Jag tror att jag lever i förnekelse. Jag vill gråta ut men kan inte. Jag har verkligen inte förstått att det är min bror som har dött. Jag sa till mamma när vi var där nere att jag skulle vilja låta allt vara som han hade lämnat det, och bara ha lägenheten för att åka dit då och då... sitta och kolla på en film eller något. Det känns som att man hade haft honom kvar då, men min mamma, som är så vis, sa att det bara hade förlängt lidandet. Det är väl en del av min förnekelse antar jag.
Vi kom hem från Malmö strax före 20, då kom vår granne med nybakad kladdkaka och grädde till oss. Så gulligt!
Sen kom Emelie... Hon fick läsa brevet och vi satt och pratade en massa. Förra gången var det så nytt och vi var alla chockade, och är fortfarande, men man kunde prata lite mer om det idag och det kändes bättre...
Imorgon ska jag till Elin på förmiddagen... hon har gjort cheese cake :) Och jag är ju inte den som är den... Hehe. Sen kl. 13.45 ska vi hömta min moster på Ängelholms flygplats <3 Ska bli skönt att ha henne här, så är det inte så ensamt.
På eftermiddagen ska vi nog mest umgås med familjen, ska se om Esse vill komma också. Känns som att man skjuter honom ifrån en men det är verkligen inte meningen. Det är så mycket som händer hela tiden så man har knappt tid för allt och alla.
Ikväll är det stjärnklart... Det leder till dagens fråga. Vad händer efter döden? Svara gärna med en kommentar om vad ni tror. Vilket som skrämmer i alla fall inte mig längre... Kommer man till himmlen så vet jag ju att min bror väntar på mig, och då får man svar på de frågor man har, och händer ingenting så vet jag att jag inte är ensam om att ha gått igenom det. Vad tror ni? Är ni rädda för döden?
Med det säger jag godnatt....
Ja är inte rädd för döden, hoppas att det händer nåt kul efteråt! Men förnuftet säger nåt annat. Kram på dig.
Jag var rädd för döden innan. Men nu vet jag att om jag dör är Mattias där redan, och han är en av de roligaste människor jag kännt, alltså tror jag att man kommer hitta på en massa bus med honom precis som när han levde. Fast kanske busa med dem som lever. För jag tror att ävom om vi inte ser dem så är de omkring oss. För vart skulle annars själen ta vägen när den lämnat kroppen? "Himlen" tror jag är när man inte har någon kropp att få ont i längre. Alltså då är de här med oss utan att man kan ta på dem!
???
Man lever så länge någon minns!
jag är inte heller rädd för döden längre!! säger samma sak som karin för nu vet man att mattias finns där och längtar tills man får träffa honom igen!
JAg tror ochså att man hamnar på en plats man älskar och vill vara mer än allt annat..
Det är det enda jag hoppas på iallafall.
Jag tror att efter döden...kommer man till ett plats där alla sina nära o kära som redan e döda väntar på en...o att man får vara tillsammas igen!!!
Jag är rädd för att dö. Inte för döden i sig, men för att jag inte vet om man får vara med de människor man inte kan tänka sig att vara utan... jag hoppas att man får det.
Jag är rädd för att dö. Inte för döden i sig, men för att man inte vet om man får vara med de människor man inte kan tänka sig att vara utan... men jag hoppas att det är så.
Jovisst,kommer vi att vara tillsammans igen min älskade Mattias,kram mamma,jag älskar dig.
