Idag är det tungt... Imorse kl. 9 blev jag uppringd av min chef att jag skulle upp i fikarummet. Tänkte att det var ett vanligt möte då de andra var på ett förra veckan. Gick upp i fikarummet och där sitter hela golvet. Frågar om jag missat honom men de svarar att de också väntar på honom. Då ringer han till en på golvet och säger att jag ska till honom på kontoret.. Jaha vad har jag nu gjort? haha det är ens spontana reaktion! Och just eftersom alla andra också väntar på honom men att han ville prata med just mig gjorde mig riktigt orolig. Tänkte att nu skulle de typ säga "Vi har kommit på dig med att stjäla 10 000:-" och sen gå och meddella detta till resten av personalen... ända problemet; jag har inte gjort något! Tänkte att shit nu har de fått tag på fel människa, haha!
När jag väl kommer upp sitter min chef, biträdande chef och färskvaruchefen där.. EEEH?! Jaha. Satte mig ner och samtalet löd: "Med tanke på att du har varit med om personliga trageedier ville vi prata med dig först...." (? i min hjärna) "ja?" "André (kollega) hoppade framför ett tåg vid fria bad igårkväll.." Jag bara STORBÖLA såklart, naturlig reaktion och sen visste jag knappt vad jag sa men fick ur mig "Hur är det med honom?!!" "Han lever inte längre..." !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Gud jag orkar verkligen inte. Jag vill INTE ner i det mörkret, jag vägrar! Jag fick för en stund se kanten igen.. jag backar! Jag kan verkligen inte förstå att han är död. DÖD. Han var på jobb senast igår och hjälpte till i fiket. Jag såg honom igår, samma dag som han dog. Det är helt sjukt.. Jag ser honom framför mig, hur han kommer runt hörnet med caféleveransen.. han var ju här nyss. JAG KAN INTE FATTA DET!! Det kommer ta ett långt tag tills jag försåtr. Hade ingen aning om att det var hans stakars pappa som jag försökte koppla fram till min chef under ett bra tag imorse.. han svarade aldrig och till sist sa jag "går det bra att återkomma lite senare idag?" "Nä, alltså det är rätt brådskande.." Fy alltså, André.

Sitter och lyssnar på hans cd. Det är 3 st låtar på den.. Musiken och poesi var hans allt. Han var så stolt över dikterna som publicerats i HD och satte upp dem i personalrummet.

Men han var ensam. Tycker så synd om honom. Kände alltid att man skulle vara vädligt försiktig med honom och kommer ihåg vid ett tillfälle som jag verkligen hoppades att han skulle träffa en tjej så att han fick lite mer kvalitet på livet, lite mer sällskap. Jag hoppades att han verkligen inte skulle ta denna vägen. Det var en chock men ändå inte alls.

Vila i frid André.

Person påkörd av tåg norr om Fria Bad