This is like therapy all over again.
Jag hatar mig själv för att jag inte såg det komma. Borde inte jag ha sett några tecken? Jag önskar att du berättade för mig om dina planer, jag vill göra det ogjort. Jag vill säga NEJ tänk inte de tankarna. Få hjälp. Vet du hur BRA du är?! Vet du hur många som hade saknat dig?? Men jag hörde inte dig säga något, därför kunde jag inte göra något och det gör mig inte bättre än de som inte gjorde något. Tanken på att jag hade kunnat göra något och att det var mitt framför näsan på mig.. It kills me.
Kommentarer
Trackback
