Charlotte Buhre

Nu har mamma och pappa precis åkt hem efter en fika hos mig. Mamma ringde ca 10 min efter förra inlägget postats och sa "Jag och pappa är på väg till dig!!" Kan man ha bättre föräldrar? :) Hon gick hem tidigare och pappa hämtade henne. Känns lite bättre nu. Känns mycket skönare att prata ut om det. Vad hade jag gjort utan min familj? Tur jag har.

Tycker bara så synd om honom. Jag tycker inte att det är synd om honom nu. Nu är han på en bra plats, han känner inget. Jag får istället tankarna till hur han har haft det. Hur dåligt han mått och hur ensam han varit. Det gör ont. Tänker på när han väl bestämde sig att idag är dagen. Kanske visste han det på jobb, kanske fick han ett plötsligt infall hemma? Gick han och tog farväl av alla inom sig på jobb? Gick han och tänkte "det är sista gången jag ser dig, och du mig." Sa han hejdå för evigt när han gick hem för dagen? Tänk när han satt där på bussen på väg ner, vad som gick genom hans tankar. Man vill bara hoppa in där och då och ge honom en stor kram och säga att allting ordnar sig, att allt blir bättre. Kan man lova honom det? När han väntade på tåget. Vågar jag, eller bangar jag? Var det ingen som såg honom på det folktäta området? Jag tänker på hur många månader, år han har mått dåligt.. Han hade alltid glimten i ögonen, även fast det han sa är av tveksam karaktär såhär i efterhand. Om en person går runt och ler hela tiden tror man inte att personen mår dåligt, det reflekterar inte deras sanna känslor. Visa att du mår dåligt, då reagerar man.. får jag hoppas. Håll inte allt inom dig.

Mina ögon tindrar, mina läppar ler, men sorgen i mitt hjärta kan ingen se.

Jag är ledsen för alla som mår så dåligt. Det finns så många. Är så trött på alla problem, krig och elände. Finns det en tid då vi kan vara riktigt lyckliga? Jag kan inte vara glad om någon i min närhet mår dåligt, det tynger mig. Antar att det är bra i sig då det är ett tecken på att man har lite av ett hjärta. Man kan inte älska alla, men jag vill genuint att alla ska vara lyckliga på sitt håll.

Man får perspektiv på saker och ting.. Känns som att man är på väg i en riktning i 190 och då och då kommer riktiga käftsmällar som får en att tänka till. Vad är det för värld vi lever i? Vilken grym verklighet. Tänk om det kunde vara en stor käftsmäll med en god nyhet. Det kommer väl det med inom sinom tid.

Har sån fet huvudvärk nu så ska ta en ipren och sen bara slötitta på en film. Kommer vakna upp imorgon och tänka "vad var det nu som hände igår?!" Kan se honom stå framför mig, han är så levande än. Galet.