Charlotte Buhre

Sitter här och tänker på lite saker som jag har tänkt på den senaste tiden. Oj, den meningen blev konstig. Har fått lite panik över att min resa till Rom snart kommer att vara över. Jag vet, jag har inte ens påbörjat den, men jag känner redan lite panik över att jag kommer ha både den resan och Göteborg bakom mig. Endast Rom kvar nu. Vill så fort jag kommer hem sätta mig ner och boka en ny resa, något nytt att se fram emot! Har verkligen inget annat att se fram emot annars.. Det ända som är nytt är en resa, annars går man i samma gamla fotspår och det gör mig så fruktansvärt less. Jag tror att ni som inte känner mig personligen har fått den uppfattningen genom min blogg, att jag är en sjukt rastlös själ. Visst kan det vara skönt att ta det lugnt då och då, men just gamla vanor är något som skrämmer mig.

Samtidigt borde man kanske inte hela tiden se framåt? Man kanske borde leva i nuet? Istället för att fantisera sig bort till andra resmål under fikan med tjejerna kanske man ska stanna upp och njuta av stunden? Tycker ändå jag lever hyffsat mycket i nuet, men jag känner ändå att mina tankar går framåt. På gott och ont.

Tänkte också på en sak idag när jag var ute med hundarna. Motsatsen är det som gör saker speciella och värdefulla. Har själv erfarit under denna veckan att lediga dagar inte känns så speciellt roliga mot slutet. Jobb gör att man längtar till sina lediga dagar, och att man kan njuta fullt ut av dem. Samtidigt kan vi dra en paralell till livet och döden. Hade man levt för alltid hade livet inte varit lika vackert och haft samma kvalité. Det måste alltid finnas ett början och ett slut, av allting. En bra och en dålig sida.

Nä, nu ska jag sova. Ska upp 6.15 imorgon. Ooooh, vad jag kommer att njuta av min sovmorgon på söndag!