Charlotte Buhre

Nä nu var det dags för ett riktigt bittert inlägg igen... så är ni extra mottagliga för bitterhet kan ni stänga sidan.

Första arbetsdagen idag... Har sovit riktigt dåligt inatt för att jag var orolig för att jag skulle försova mig eller vara riktigt sliten på morgonen. Lyckades ändå ta mig upp direkt då klockan ringde. Var faktiskt kul på jobbet de första fyra,fem timmarna... Kände att det var ett tag sedan man var där och jag hade trots allt ny energi. Var riktigt trevlig mot kunderna (för ovanlighetsskull... haha nej, men ni förstår. Sådär glad!) Tyckte det var roligt att träffa Djulle igen efter tre veckor och kände att "nej, det här var ju inte så hemskt!"... Oj, där fick man sig ett bryskt uppvaknande! Jag kan skriva grova ord, tro mig!, men jag väljer att fint kalla henne för "tanten" (#%&R¤""#¤%¤#"!½!!!!!!!). Tanten förstörde allt! Där står jag och gnolar i min lilla fantasivärld och helt plötsligt bara slänger tanten ur sig värsta skällsorden! Värsta utbrottet! Haha, ni skulle ha sett min min! Stod och stirrade på henne med hakan i marken. OJ, det måste ha varit en BAD day! Vilket jävla ryck. Känner banne mej att jag ska förklara mig.. Känns lite roligt att jag väljer att göra det på min blogg och inte in real life, men ska jag vara helt ärlig så ORKAR jag inte. Fy, vad jag är trött på skiten nu!! En kille som säljer jordgubbar och inte har bättre saker för sig än att komma och prata med oss i förbutiken stod och hängde vid mig och läste aftonbladet. Jag höll mest på att packa upp cigaretter och ta kunder då och då. Efter ett tag ser han att han har kunder som väntar nere vid hans bord så han sa "Ska bara ta kunden, låt aftonbladet ligga där!" och jag bara "jaja..." Sen hade jag fyllt på allt och det var lugnt... Aftonbladet ligger öppen och det var en rubrik om en pappa och en dotter som hade drunknat i Norge. Det fångade mitt intresse och jag börjar skumläsa artikeln. Jag hade alltså inga kunder eller något att göra! Och jag hade inte lagt den tidningen där. Big deal!! Känns lönt att jag ska förklara mig för den skiten. Helt plötsligt, jag har stått där i max 1 min kommer hon mot mig och skriker "Skulle du kunna hjälpa mig?!!! Hur FAN tänker du egentligen!?????" Jag tappar hakan... "Va?!" "Där står du och läser!" Jag förklarar att det inte var jag som lade tidningen där, att det inte är min och att jag dessutom inte hade något att göra... allt var färdigt. Jag läste den artikeln, thats it!" och hon är helt tosig "Jag undrar hur FAAAAAAN du tänker?!!!" (Nej mamma jag svär inte, dessa orden är citerade från tanten) Jag bara stirrar... Denna tanten har jag hjälpt hur mycket som helst. Städat upp utan att någon har bett mig. Fixat och diskat och här står hon och skriker på mig för en liten grej! Ok om hon hade sagt "Ursäkta vill du hjälpa mig lite?" Ja inga problem. Men hur beter hon sig? Pinsamt. Stod där och gapade inför kunderna. Dessutom var det ett sällskap på typ två pers. som hon hade i "kö". Oh snacka om att inte palla trycket. Tjugo min före hade jag en kö på sex pers. + telefonen ringde i ett. Tror ni att hon hjälpte mig då? Nej. Suck, jag kände bara....WELCOME BACK! This is what kind of job i got! Förbannad var jag, men mest chockad av detta plötsliga rycket. Har du det dåligt hemma så stanna hemma. Ta inte det med dig till jobbet och ta ut det utöver mig. Jag har inget med det att göra. Hatar när folk ska överföra deras miserabla liv på andra. I'm not interested.

Känner inte att jag har gjort något fel genom att skriva det här. Berättar bara hur det ligger till och eftersom jag inte ens orkar ta upp diskussionen på jobbet så är det här jag tar ut mina aggressioner. Jag förvränger inte historien det minsta lilla. Tycker det är så jäkla tråkigt att komma tillbaka till ett sånt ställe. De flesta trivs jag med och jag är väldigt tacksam över att jag har ett jobb, det är ett nödvändigt ont. Men jag tycker ändå inte att man ska tolerera denna behandlingen. Ska bli så sköööönt sen när man börjar skolan!

Tycker som sagt verkligen inte om folk som överför deras negativa tankar på andra. Det är riktigt jobbigt. Gör aldrig så själv! Ok, här i bloggen kan jag erkänna att jag är lite negativ ibland, men detta räknar jag faktiskt som en light version av min dagbok. Där kommer känslor fram. Men inte tar jag tag i det på jobbet! Nä, ni förstår säkert! Har aldrig gått och skrikit på andra när jag har en dålig dag på jobbet, inte vad jag kan komma på. Jag är inte alltid "wieee-hiiii-hej-tjoooo!" men jag får inte utbrott för den delen. Blir så trött på såna sketna människor. Hon kan glömma att jag ska vara trevlig och hjälpa henne mer. Om jag måste och blir tillsagd gör jag det, men inte utan att någon ber mig. Inte för vänlighetens skull. Tackade faktiskt nej till en sak och en stor del var pga. av henne. Vill verkligen inte bråka med någon och känner att jag försöker vara positiv men ändå känns det som att allt skit dras till en. Jag gjorde inte ens något, jag befann mig bara på jobbet just då. Hade det varit någon annan hade väl den fått sig en dänga. Men ändå är det alltid jag.

Och, I'm not done. Då fortsatte min hell day även efter jobbet! Ja, vart åkte man då? Jo, till Krematoriet med mamma och pappa för att "hälsa" på Mattias. Hur ska man kalla det? Det var alltså första gången jag såg hans urna. Riktigt sjukt. Men får väl ändå på något sätt säga att det var bättre än när vi såg honom. Då var det mycket otäckare, nu såg man ju bara ne urna. Även fast att det känns sjukt att min bror ligger i den. Vi satt där i en halvtimme ungefär...På onsdag ska vi ha urnsättningen med familjen, Sebastian, Emily & Amanda, farmor och en vän till mamma som var med i lägenheten också. Vi får se hur det blir. Sjuk känsla, och sorlig.. men sen har man en plats att gå till i alla fall.

Ser ni vad JAG går igenom och inte visar jag ett skit på jobbet. Du är svag, jag är stark.


Exakt en sån här urna finns Mattias i.