Vår?!
Vilket härligt väder det har varit idag! Dagen började mindre bra då min mobilladdare mystiskt hade försvunnit och min mobil var helt död (tycker fortfarande inte om att använda det ordet, även fast det rör sig om en sak, men kom inte på något bättre ord.) Letade som en dåre. Rotade igenom ALLA mina påsar som jag har här, alla rum, lådor, ja jag blev helt galen. De som känner mig vet precis hur galen jag blir, hatar att vara av med saker! Riktigt stort i-lands problem, men det är något som verkligen gör mig galen :P Till sist såg mamma att jag var helt förstörd, satt i soffan och stirrade, så hon sa att vi skulle åka till Elgiganten och köpa en ny. Väl där har de EN LG-laddare, som är för cigarett-uttaget i bilen! Ööööh... Jga köpte mobilen där men de har ingen laddare till den?! Riktigt praktiskt ju. Vi blev skickade vidare till Expert där de inte ens hade bil-laddaren, vidare till Kjell & Company, ingen där heller, och till sist till The phone house där de även där endast hade bil-laddaren. MYCKET märkligt om man frågar mig. Varför har alla bil-laddaren men inte den vanliga laddaren?!!! Hmmm.
Självklart blev jag inte på bättre humör för det och gav upp och körde hem. Väl hemma hittar jag den i en låda som jag inte har letat i, GREAT! Haha. Så trevligt när folk ska vara duktiga och städa, så går de och tar andras saker och lägger det i en låda utan ägarens vetskap. Suck...
Sen blev jag på bättre humör... Gick nämligen ner till stan med Anna. Hade på mig vårjackan för första gången, och frös inte! Det ni. Vi gick genom stan och när vi kommer till Petter's (ett gatukök, där jag för övrigt har jobbat) ser jag en anka som står i kön och tigger. Den var så sjuuukt söt! Bara stod där i ledet och tittade långhalsat på personen framför som beställde korv. Fick ett spontant infall och ställde mig i kön och köpte två st. korvbröd som jag sedan satt i solen och matade ankan med : ) Så söt den var! Kändes så bra att ge den lite mat, och det kostade mig 8 kr. Vad är det för mig?
När ankan var mätt och belåten gick vi vidare ner till Norra hamnen. Beställde en stor chai och en kaka, sen satte jag och Anna oss i solen. Satt där och pratade skit i ca. 2,5 timme!! Esse kom precis när vi hade köpt fikat, och när han sedan efter sitt besök i stan skulle gå och hämta bilen igen satt vi kvar. Han bara "VA?! Sitter ni här fortfarande?! Jag gick ju förbi för 2 timmar sen!" Haha, det är tjejer det : ) Det var så mysigt att kunna sitta i solen och att istället för att frysa, känna solens strålar värma ansiktet.
Det känns så skönt att få komma ut och vara en "normal" människa för en stund. För en kort stund är jag precis som alla andra som går på kullagatan. Jag går och fikar, shoppar och skrattar med mina vänner. Men när man kommer hem får man en käftsmäll och en stor dos av något som heter Verkligheten. När ska jag förstå? Det är det jobbigaste. Att min hjärna inte kan smälta vad som har hänt, att jag ofta blir påmind om det och blir varje gång lika förvånad och förundrad. Jag vill bara trycka in det i min hjärna, men den fortsätter att stöta bort det...
Imorgon ska jag till jobbet och hälsa på.
Fick ett så otroligt fint sms av en kompis från jobbet nu ikväll. Jag blev SÅ rörd över hur fint hon skrev. Hon om någon vet hur jag känner och vad jag går igenom då även hon har förlorat en bror. Sms:et betydde så mycket.
Nu ska jag ta en kopp té, sov så gott!
Självklart blev jag inte på bättre humör för det och gav upp och körde hem. Väl hemma hittar jag den i en låda som jag inte har letat i, GREAT! Haha. Så trevligt när folk ska vara duktiga och städa, så går de och tar andras saker och lägger det i en låda utan ägarens vetskap. Suck...
Sen blev jag på bättre humör... Gick nämligen ner till stan med Anna. Hade på mig vårjackan för första gången, och frös inte! Det ni. Vi gick genom stan och när vi kommer till Petter's (ett gatukök, där jag för övrigt har jobbat) ser jag en anka som står i kön och tigger. Den var så sjuuukt söt! Bara stod där i ledet och tittade långhalsat på personen framför som beställde korv. Fick ett spontant infall och ställde mig i kön och köpte två st. korvbröd som jag sedan satt i solen och matade ankan med : ) Så söt den var! Kändes så bra att ge den lite mat, och det kostade mig 8 kr. Vad är det för mig?
När ankan var mätt och belåten gick vi vidare ner till Norra hamnen. Beställde en stor chai och en kaka, sen satte jag och Anna oss i solen. Satt där och pratade skit i ca. 2,5 timme!! Esse kom precis när vi hade köpt fikat, och när han sedan efter sitt besök i stan skulle gå och hämta bilen igen satt vi kvar. Han bara "VA?! Sitter ni här fortfarande?! Jag gick ju förbi för 2 timmar sen!" Haha, det är tjejer det : ) Det var så mysigt att kunna sitta i solen och att istället för att frysa, känna solens strålar värma ansiktet.
Det känns så skönt att få komma ut och vara en "normal" människa för en stund. För en kort stund är jag precis som alla andra som går på kullagatan. Jag går och fikar, shoppar och skrattar med mina vänner. Men när man kommer hem får man en käftsmäll och en stor dos av något som heter Verkligheten. När ska jag förstå? Det är det jobbigaste. Att min hjärna inte kan smälta vad som har hänt, att jag ofta blir påmind om det och blir varje gång lika förvånad och förundrad. Jag vill bara trycka in det i min hjärna, men den fortsätter att stöta bort det...
Imorgon ska jag till jobbet och hälsa på.
Fick ett så otroligt fint sms av en kompis från jobbet nu ikväll. Jag blev SÅ rörd över hur fint hon skrev. Hon om någon vet hur jag känner och vad jag går igenom då även hon har förlorat en bror. Sms:et betydde så mycket.
Nu ska jag ta en kopp té, sov så gott!
Kommentarer
Trackback
