Natti natti
Tänkte skriva ett par rader innan jag kryper ner i sängen. Fick en jättefin kommentar ang. mitt utbrott innan idag. Blev så glad! Personen i fråga känner inte mig, har förmodligen aldrig sett mig men satte sig ändå ner och tog sin tid och skrev några rader till mig, som piggade upp mig väsentligt! Sådana personer ger mig hopp, att det inte bara finns människor som vill trycka ner andra. Syftar inte bara på personen som skrev innan, det var llångt ifrån det värsta jag har hört även om det var det värsta hitills via bloggen, utan det finns så många människor som bara vill förstöra för andra. Tycker det är så ledsamt. Kan känna igen mig lite i känslorna då jag var lite yngre. Då hade man svårt för att glädjas åt andras framgång, det är nog något som växer fram samtidigt som man mognar, eller blir en bättre människa?
Tycker att man borde uppmuntra andra oftare. Senast för några dagar sedan då jag var på Mezo med mina vänner och fikade såg jag en tjej med ett sjukt fint hår! Hon hade långt, mörkt hår med en lång lugg. Det var så glansigt och passade hennes ansikte jättebra. Låter lite mysko kanske men jag bara stod och tittade på hennes hår i smyg, var så fint! Då sa jag till min tjejkompis som även hon tyckte att det var jätte vackert "Egentligen borde vi gå fram och säga att vi tycker att hennes hår är jättefint!!! Tänk så glad man själv hade blivit!" men vi vågade inte för man vet aldrig hur personen ska reagera... freak!! Hehe. Kan bara prata för mig själv då jag har blivit jätteglad när folk har kommit fram på stan och frågat vart jag har köpt min väska tex, sånt piggar upp!
Läser lite olika bloggar och för ca 2 månader sedan läste jag att en tjej i Helsingborg hade köpt en skinnjacka på Hm. Hon tyckte att den var fin men hade velat ha den i en storlek mindre, 34. Denna hade varit slut så hon nöjde" sig med en 36:a. Bara registrerade detta när jag läste det. Några dagar senare var jag och mina vänner nere och shoppade. Gick in på Hm som vanligt och kollade runt. Såg skinnjackan som hon skrivit om, och såg då att de hade fått in flera nya 34:or. Senare på dagen skrev jag till tjejen i fråga och sa att den fanns nere på Hm i stan, och dagen senare åkte hon ner och bytte sin 36:a. Det kändes bra gjort :) Jag menar, jag råkade gå förbi den jackan som hon skrivit om två dagar innan och ser den i den storleken hon vill ha, och även om jag inte känner henne, vad får mig att inte vilja skriva att den finns? Hon blev ju superglad och det i sin tur gjorde mig glad :) Att ha gjort någon annan glad utan att vilja ha ut något av det.
Blir så glad av snälla och spontana handlingar. Ord som gärningar :D
Godnatt! ♥
En bild på mig & Anja efter Elins tjejmiddag/fest. Är på väg ner mot stan och får en stark impuls för att krama ett träd :)
Tycker att man borde uppmuntra andra oftare. Senast för några dagar sedan då jag var på Mezo med mina vänner och fikade såg jag en tjej med ett sjukt fint hår! Hon hade långt, mörkt hår med en lång lugg. Det var så glansigt och passade hennes ansikte jättebra. Låter lite mysko kanske men jag bara stod och tittade på hennes hår i smyg, var så fint! Då sa jag till min tjejkompis som även hon tyckte att det var jätte vackert "Egentligen borde vi gå fram och säga att vi tycker att hennes hår är jättefint!!! Tänk så glad man själv hade blivit!" men vi vågade inte för man vet aldrig hur personen ska reagera... freak!! Hehe. Kan bara prata för mig själv då jag har blivit jätteglad när folk har kommit fram på stan och frågat vart jag har köpt min väska tex, sånt piggar upp!
Läser lite olika bloggar och för ca 2 månader sedan läste jag att en tjej i Helsingborg hade köpt en skinnjacka på Hm. Hon tyckte att den var fin men hade velat ha den i en storlek mindre, 34. Denna hade varit slut så hon nöjde" sig med en 36:a. Bara registrerade detta när jag läste det. Några dagar senare var jag och mina vänner nere och shoppade. Gick in på Hm som vanligt och kollade runt. Såg skinnjackan som hon skrivit om, och såg då att de hade fått in flera nya 34:or. Senare på dagen skrev jag till tjejen i fråga och sa att den fanns nere på Hm i stan, och dagen senare åkte hon ner och bytte sin 36:a. Det kändes bra gjort :) Jag menar, jag råkade gå förbi den jackan som hon skrivit om två dagar innan och ser den i den storleken hon vill ha, och även om jag inte känner henne, vad får mig att inte vilja skriva att den finns? Hon blev ju superglad och det i sin tur gjorde mig glad :) Att ha gjort någon annan glad utan att vilja ha ut något av det.
Blir så glad av snälla och spontana handlingar. Ord som gärningar :D
Godnatt! ♥
En bild på mig & Anja efter Elins tjejmiddag/fest. Är på väg ner mot stan och får en stark impuls för att krama ett träd :)
Kommentarer
Trackback
