Charlotte Buhre

Är hemma igen! Tack så jättemycket för alla fina kommentarer! :) Jättekul när ni vill kommentera, då får man lite feedback. Anna du kommer snart ångra att du berättade hur man lägger ut filmklipp....hahaha! Nej, jag ska vara rätt så snäll :P Har jättemånga roliga klipp som ni ska få se.

Känner mig helt hängig idag. Vääärsta huvudvärken ligger man inne med. Usch.... Ska ta en kopp té och hoppas att det försvinner.

Kan gå in lite på mina tankar som jag har haft den senaste veckan. Jag kan ibland svepas in i känslan "vad roliga saker jag har framför mig" och att allt är bra. ALLT i mitt liv känns bra, förutom en sak. Jag blir så himla förbannad, frustrerad och trött när jag tänker att detta hade varit en väldigt bra period i mitt liv, om det inte hade varit för en sak. Jag har så mycket att se fram emot, men jag kan inte känna gläjde på samma sätt. Först och främst för att det inte går, och sen för att det inte känns rätt. Jag ska aldrig mer vara helt lycklig. När jag kommer in på de tankarna känns det hopplöst. För 2 månader sedan hade jag precis som andra stora drömmar om framtiden. Ända sedan man var liten har väl mer eller mindre alla tjejer drömt om det perfekta jobbet, familj och ett fint hus. Synen på detta var så stort, livet var så stort, Nu har allt krympts ner 10 storlekar och att gifta sig är som att gå och handla mat på Ica. Jag vet ju inte hur mitt liv kommer att bli, eller min sorg för den delen. Alla känner väl så här i början i alla fall, och kanske blir det bättre? Jag ser inte livet som en stor och fin saga längre. Inget betyder något. Det är bara ett tidsfördriv till döden.

Även om jag kommer att vara med om många fina stunder, kommer dessa stunderna snabbt förvandlas till ett helvete. Tänk när jag gifter mig. Jag kommer stå och storböla för att min bror inte sitter längst fram på raden. Eller tänk när jag får mina barn. Det kommer inte bara att vara en lycklig dag, det kommer även vara en extremt jobbig dag. Jag kommer ju aldrig att uppleva glädje fullt ut längre. Då känns det så meningslöst. Genom min tattuering kommer han att vara med på dessa dagarna på ett sätt eller annat.

När jag tänker såhär slutar det alltid med att jag känner en enorm skuldkänska. Hur kan jag sitta och "tycka synd" om mig själv? Så egoistiskt att sitta och förbarma mig över mitt öde när min bror är död? Det är väl han som är död? Eller? Kanske inte. Han gick den lätta vägen, vi får leva kvar...

Jag känner ofta en besviken och uppriven känsla. Jag har aldrig blivit förbannad på Mattias för det han gjorde, eller hade kanske en lite svacka tio minuter efter att jag fått beskedet. Det jag känner är mer en undran. Vet han att han inte bara har förstört sitt liv utan våras med?! Om han bara hade levt som vanligt, då hade jag haft ett normalt liv. Istället skulle han gå och avsluta det för att han mådde dåligt, så att hundra andra personer skulle må dåligt! Människan är egoistisk.

Jag tänker även på varför jag startade denna bloggen. Jag startade den en dag efter att min bror hade dött, just för att jag inte kände att jag hade någon att prata med. Självklart hade jag min familj och min pojkvän, men i övrigt vr jag isolerad i tio dagar. Satt bara hemma och fick en massa gäster. Då var det bara mama och pappa som pratade, kände inte att jag ville dela med av mina känslor till personer som jag normalt sett inte pratar så mycket med. Min handling var rakt av egoistisk. Jag startade den inte för er skull. Jag startade den för att jag skulle ha någonstanns att skriva av mig, och även för att jag skulle slippa alla frågor och sms hela tiden. Här kunde ni gå in och läsa om vad som hände. Sen är det bara ett plus om någon i en liknande situation, eller en "normal" person för den delen kan ha användning för den och känna igen sig i mina tankar. Man behöver inte ha förlorat en familjemedlem för att kunna ta till sig att man inte ska ta allt för givet och uppskatta personer i sin omgivning.

Vet inte vad jag ska skriva mer. Hoppas inte att ni tror att jag är arg på Mattias. Det är jag fakiskt inte, det kan jag inte vara. Det jag skrev var mer fakta om människan. Hur en människas hjärna fungerar. Tro mig, det finns hundra tankar som går genom mitt huvud och kvällarna är värst. När inga människor distraherar mig, ingen tv står på, inga barn springer på gatan utanför.... då kommer tankarna tillbaks.