Hipp hipp hurra för Gucci 2 år
Idag fyller min snäcka år! Ska firas med pannkakstårta! Ska snart bege mig hem till mamma och pappa och hämta Happy (och mamma?) för att sedan gå en låååång runda på stranden. Sen måste jag iväg och handla lite saker till pannkakorna så blir det kalas här :) Elin kommer också och hjälper oss ner med tårtan ;P
Har varit på samtal idag. De senaste gångerna jag har gått dit tänker jag före "Detta blir nog sista gången, känner att jag klarar av detta själv. Finns ju inget stort som jag mer ska gå igenom (lägnheten, sista farväl, begravning) så det borde inte finnas så många fler nya tankar som dyker upp" men ändå så börjar jag nästan gråta så fort hon frågar hur det är. Konstigt, vilken kraft en psykolog har. She's good. Ska gå dit några gånger till ialla fall. Har nästa bokat om två veckor, tyckte det var för tidigt på måndag då jag annars kunde ha fått en tid + jag har en annan sak jag ska göra då.
Efter samtalet träffade jag Emma! Vi gick en runda på stan, där jag även träffade Elin och hennes vän Emma, och sen satte vi oss ute på Fahlman's och åt en jättegod cheesecake och drack varm choklad. Min fina vän bjöd mig, hade du inte behövt! Var i alla fall jättekul att träffa henne. Fick en del skratt efter alla tårar. ♥
Tänkte på en sak när jag gick hem. Fy vad livet är orättvist. Har en vän som har förlorat sin bror, tror jag har nämnt det tidigare. Vill inte nämna namnet på henne för respekt, vet inte om hon vill att alla ska veta det, och det är i så fall hennes val att säga det till dem hon vill berätta det för. I alla fall, hon är en fin vän till mig, och för inte alltför längesedan berättade hon för mig att hon har haft en bror, som nu är död. Tror det var ungefär 4-5 månader sedan hon sa det till mig, och jag blev helt chockad. Fy så hemskt! Hennes bror blev mördad. Jag bara satt där och fick kämpa med tårarna, förstod inte hur hon kunde stå och berätta detta för mig utan att börja gråta. Om jag minns rätt var det för ungefär 2 år sedan han dog. Tyckte att det var helt sjukt att hon fortfarande fungerade, att hon hela tiden hade döljt det så bra, jag hade ingen aning om detta förr, och hade aldrig sett henne ledsen ens. Nu vet jag själv hur lätt det är att dölja. Man har ett rum där man stoppar allt, och det rummet är stängt, tills något dyker upp som gör att dörren rycks upp. Då bara forsar allt ut. Det är inte fullt medvetet från min sida att ha detta rummet, där är något som har skapats väldigt fort. Kan ändå känna att det är positivt, för när mina känslor är i det rummet så fungerar jag. Jag är i andras ögon "normal".
Det jag skulle skriva om att livet är orättvist, är att hennes bror blev mördad, medan min bror själv valde att ta sitt liv. Även om jag självklart hade velat att min bror levde, så känns det så orättvist. Hennes bror vill leva, kunde han inte fått livet då? Vissa dör när de har tusen saker att se fram emot. De har fru och barn som väntar där hemma och de dör i en bilolycka, medan andra bara inte pallar längre och själv tar sitt liv. Så hemskt. Lika mycket som det är hemskt att andra lyckliga ska dö ofrivilligt, lika hemskt är det att personer ska känna att de inte har något att leva för längre. Livet är hårt ibland, men det vänder. Alla har någon gång en, eller två, jobbiga perioder i livet som man går igenom, men man kommer igenom det inom sinom tid och når nya framgångar. Då kan man istället se bak och känna "så skönt att jag har det bakom mig, se som jag har det nu!". Menar inte att bagatellisera personer med grov deprission, jag kan bara tänka mig vilken svår sjukdom det är, men det finns alltid en väg ut. Önskar bara att min bror kunde se ljuset i tunneln.
Från en bror till en annan. Just nu är Martin på mitt jobb för en intervju :) Fixade så att han kunde komma dit och prata med min chef. Hade varit bra om han kunde få jobb på helgerna och lov ju. Vet själv hur det var att gå i skolan och inte ha några pengar. Började jobba i början av 2an och det var en enorm lyx att ha 3500 kr i månaden då ens vänner levde på studiebidraget.
Nu: Mami and papi! ♥
Min fina vän Emma.
Mums!
Se vad fint det är i stadsparken! Vill ha en stor trädgård full med sådana träd!
Har varit på samtal idag. De senaste gångerna jag har gått dit tänker jag före "Detta blir nog sista gången, känner att jag klarar av detta själv. Finns ju inget stort som jag mer ska gå igenom (lägnheten, sista farväl, begravning) så det borde inte finnas så många fler nya tankar som dyker upp" men ändå så börjar jag nästan gråta så fort hon frågar hur det är. Konstigt, vilken kraft en psykolog har. She's good. Ska gå dit några gånger till ialla fall. Har nästa bokat om två veckor, tyckte det var för tidigt på måndag då jag annars kunde ha fått en tid + jag har en annan sak jag ska göra då.
Efter samtalet träffade jag Emma! Vi gick en runda på stan, där jag även träffade Elin och hennes vän Emma, och sen satte vi oss ute på Fahlman's och åt en jättegod cheesecake och drack varm choklad. Min fina vän bjöd mig, hade du inte behövt! Var i alla fall jättekul att träffa henne. Fick en del skratt efter alla tårar. ♥
Tänkte på en sak när jag gick hem. Fy vad livet är orättvist. Har en vän som har förlorat sin bror, tror jag har nämnt det tidigare. Vill inte nämna namnet på henne för respekt, vet inte om hon vill att alla ska veta det, och det är i så fall hennes val att säga det till dem hon vill berätta det för. I alla fall, hon är en fin vän till mig, och för inte alltför längesedan berättade hon för mig att hon har haft en bror, som nu är död. Tror det var ungefär 4-5 månader sedan hon sa det till mig, och jag blev helt chockad. Fy så hemskt! Hennes bror blev mördad. Jag bara satt där och fick kämpa med tårarna, förstod inte hur hon kunde stå och berätta detta för mig utan att börja gråta. Om jag minns rätt var det för ungefär 2 år sedan han dog. Tyckte att det var helt sjukt att hon fortfarande fungerade, att hon hela tiden hade döljt det så bra, jag hade ingen aning om detta förr, och hade aldrig sett henne ledsen ens. Nu vet jag själv hur lätt det är att dölja. Man har ett rum där man stoppar allt, och det rummet är stängt, tills något dyker upp som gör att dörren rycks upp. Då bara forsar allt ut. Det är inte fullt medvetet från min sida att ha detta rummet, där är något som har skapats väldigt fort. Kan ändå känna att det är positivt, för när mina känslor är i det rummet så fungerar jag. Jag är i andras ögon "normal".
Det jag skulle skriva om att livet är orättvist, är att hennes bror blev mördad, medan min bror själv valde att ta sitt liv. Även om jag självklart hade velat att min bror levde, så känns det så orättvist. Hennes bror vill leva, kunde han inte fått livet då? Vissa dör när de har tusen saker att se fram emot. De har fru och barn som väntar där hemma och de dör i en bilolycka, medan andra bara inte pallar längre och själv tar sitt liv. Så hemskt. Lika mycket som det är hemskt att andra lyckliga ska dö ofrivilligt, lika hemskt är det att personer ska känna att de inte har något att leva för längre. Livet är hårt ibland, men det vänder. Alla har någon gång en, eller två, jobbiga perioder i livet som man går igenom, men man kommer igenom det inom sinom tid och når nya framgångar. Då kan man istället se bak och känna "så skönt att jag har det bakom mig, se som jag har det nu!". Menar inte att bagatellisera personer med grov deprission, jag kan bara tänka mig vilken svår sjukdom det är, men det finns alltid en väg ut. Önskar bara att min bror kunde se ljuset i tunneln.
Från en bror till en annan. Just nu är Martin på mitt jobb för en intervju :) Fixade så att han kunde komma dit och prata med min chef. Hade varit bra om han kunde få jobb på helgerna och lov ju. Vet själv hur det var att gå i skolan och inte ha några pengar. Började jobba i början av 2an och det var en enorm lyx att ha 3500 kr i månaden då ens vänner levde på studiebidraget.
Nu: Mami and papi! ♥
Min fina vän Emma.
Mums!
Se vad fint det är i stadsparken! Vill ha en stor trädgård full med sådana träd!
Kommentarer
Postat av: Emelie
Det känns skönt att läsa din blogg.. För då vet man att du klarar dig igenom detta trots hur tungt det än är!
Trackback
